Det är som att gå på stumfilm, men samtidigt ytterst levande. Skådespelarna stiger in och ut ur denna stumma film som projiceras bakom dem. Det sker med en ytterst exakt timing.
Stumfilm är stum och stum teater är pantomim. Visst går det att kombinera och det visar Pantomimteatern från Stockholm så ytterst elegant. Replikerna saknas inte när skådespelarna använder sina kroppar och mimik så uttrycksfullt.
Historien är annars ganska enkel och det finns drag av Charlie Chaplin hos huvudpersonen, den fattige man som spelas av Bo W Lindström och som blir ofrivillig vårdnadshavare av ett övergivet barn, dotter till en framgångsrik sångerska. Det finns en chaplinsk melankoli i hans gestaltning.
Han fäster sig vid den övergivna flickan som växer till sig. Med den lilla följde ett brev från mamman som övergivit sitt barn, en vädjan om att någon snäll människa ska ta hand om det. Det brevet avslöjar att han inte är fadern, flickan hamnar på barnhem, rymmer och träffar sin ångerfulla mamma som återfår vårdnaden.
Slutet är så lyckligt det kan bli. Flickan får inte bara tillbaka sin mamma. Hennes fattige låtsaspappa flyttar in i den rika mammans fina hus och alla blir en lycklig familj.
Men denna lilla trevliga berättelse kantas av härliga figurer och teknisk fulländning i samspelet mellan filmen som rullar i bakgrunden och skådespeleriet.
Det är svårt att begripa att blott tre skådespelare lyckas fylla så många olika roller och utan att vi ser skådespelarna bakom maskerna.
Elin Skarin spelar flickan, men säkert också flera andra roller. Hon far fram som en gummisnodd över scengolvet. Så mycket rörelse och mimik och så exakt.
Ulrika Mannerfeldt är den mognare kvinnan som bland annat spelar mamman, men förmodligen också poliskonstapeln och några till. Hon lyckas med vitt skilda roller och träffar rätt i alla.
Detta är inte bara ett sceniskt agerande. I bakgrunden finns ett imponerande filmarbete med att göra en stumfilm som blandar två sekelskiften. Daniel Takács heter filmaren och David Nord svarar för att projektionen blir den nödvändiga delen av handlingen.
Charlies unge utsågs 2011 till årets mimföreställning vid Stockholms mimfestival. Pantomimteatern ger två föreställningar i dag, onsdag. Passa på att bekanta er med mimteater och se denna prisade pjäs.