Therése Lindberg kommer från det lilla samhället Finspång i Östergötland. Hennes föräldrar arbetade båda inom industrin, pappa som svarvare, mamma som administratör. När hon sa att hon ville bli skådespelare var det inte populärt.
– De tyckte att det var flummigt och att jag skulle skaffa ett riktigt jobb istället.
Hon utbildade sig först på en folkhögskola och sökte sedan nio gånger till scenskolan innan hon kom in i Malmö.
– Jag hann bli en riktig sökräv, säger hon och skrattar.
Efter examen frilansade hon i tre år innan hon blev uppringd av Norrbottensteaterns dåvarande chef Karin Enberg som undrade om hon kunde komma och jobba i ett år i Luleå.
Efter ytterligare ett år blev hon erbjuden fast jobb.
– Alla rådde mig att ta jobbet, men jag tänkte, herregud, ska jag bosätta mig i Luleå nu, så långt bort från allt? Men samtidigt trivdes jag så otroligt bra här på teatern och man kan ju alltid säga upp sig.
Det var 2010 och den sommaren mötte hon också sin sambo från Burträsk som hon idag har två söner med, nio och elva år.
– Vi träffades i ett öltält på gamla Luleåkalaset, berättar hon och ler åt minnet.
Han stod och pratade med en kompis till henne och hon gick fram.
Therése Lindberg får något nostalgiskt i blicken.
– Det var festivalstämning, jag hade precis fått fast jobb, men var också nyseparerad, väldigt ledsen och undrade hur livet skulle bli. Att bosätta sig här utan att egentligen ha någon anknytning och med familjen så långt bort. Livet var miserabelt ett litet tag, men det ordnade ganska snabbt upp sig.
Sedan den kvällen har de hängt ihop och har inga planer på att lämna Luleå.
– Vi gjorde ett försök att bo på annan ort 2018 när jag blev erbjuden ett ettårskontrakt på Östgötateatern, men alla längtade tillbaka. Vi trivs verkligen i Luleå och här kommer vi stanna åtminstone tills barnen har gått ut skolan.
Hon har spelat många stora roller på teatern och även regisserat ett par barnpjäser. Nu tyckte teaterchefen att det var dags för henne att regissera igen och undrade om hon hade någon egen idé. Det hade hon – en som legat och grott i flera år.
Precis innan hon började i Luleå var hon på en resa i Thailand och tog dykarcertifikat.
– Det var inget jag hade drömt om, jag är egentligen ganska rädd för djur. Men det var en helt ny värld som öppnade sig under vattenytan och jag älskade det – det var magiskt.
Efter resan släpptes en dokumentär som hette "Sharkwater" på bio och som hon gick och såg med anledning av sitt nyväckta intresse.
– Den handlar om hur man fångar hajar och skär av deras fenor. Sedan kan de inte simma. Man släpper tillbaka dem levande och låter dem sjunka ner och dö på havets botten. Det är så hemskt.
Hajfenorna används i mat men mals också ner för att användas som medicin och potensmedel i Kina.
– Det är en industri.
Hon hade vid den tiden hört sina brorsbarn sjunga den populära barnvisan "Hajarna".
– Man lär barnen tidigt att bli rädda för hajar och jag kände att det var något jag ville ändra på.
När hon väl fick chansen att skriva pjäsen kom hela berättelsen av sig själv.
– Det är så klart extra roligt med något som engagerar en på det här sättet.
Att döma av provpubliken som var och såg den samtidigt med NSD:s reporter kommer den gå hem hos målgruppen.
Nora Bredefeldt och Maja Runeberg spelar pjäsen med premiär 7 februari, först på Norrbottensteatern, sedan på skolturné i länet. Scenografi, kostym och rekvisita är fantasifulla.
– Jag tror hela tekniksidan på teatern fick feeling, säger hon skrattande.
Hennes söner kommer definitivt att gilla den tror hon. Hennes sambo ser alla pjäser hon är med i och även hennes föräldrar, som till en början var så skeptiska till yrkesvalet, har blivit teaterintresserade.
– Jag tror de har missat max två pjäser som jag gjort under alla dessa år. De åker i skytteltrafik hit för att se på teater, säger hon och låter lite rörd.
Som skådespelerska arbetar hon ofta kväll och som för alla föräldrar är det ett pussel att få ihop vardagen. Men hon har ett fritidsintresse som är viktigt för henne.
– Jag har faktiskt ett jobb till som jag har haft mycket längre än skådespeleriet. Jag är gyminstruktör på Inpuls här i stan. Så fort jag är ledig springer jag dit.
Förr blev det mycket hopp- och studspass, dans och tempo. Idag är hon mer inriktad på yoga, pilates och mindfulness.
– Jag älskar det, säger Therése Lindberg.