Gunilla Röör kände Kristina Lugn och inspirerades av henne både som människa, poet och dramatiker.
Med sitt röda yviga hår, sin släpiga röst och sin galghumor kom Kristina Lugn (1948–2020) att bli en av Sveriges mest folkkära poeter och dramatiker. Gunilla Röör har beundrat henne så länge hon kan minnas.
– Hon är en storartad poet som bemästrar språket till fullo och har ett allvar, men också en humor som inte alla poeter har. Hon är dessutom en filosof med djupa tankar kring tillvaron och fruktansvärt orädd när hon beskriver saker och ting.
När Gunilla Röör arbetade som skådespelerska i Stockholm blev hon inbjuden till Kristina Lugns teater Brunnsgatan 4 som hon drev tillsammans med skådespelaren Allan Edwall.
– Tidigare hade jag bara sett henne på tv, men då fick jag lära känna den här magnetiska personligheten. En väldigt speciell person, rolig och sorglig på samma gång, absolut inte kokett, däremot ganska frän.
Det var Gunilla Röör som hade idén att sätta upp en pjäs av Kristina Lugn.
Hon gjorde djupt intryck på Gunilla Röör.
– Att jag har tjatat i två år om att vi ska sätta upp "Stulna juveler" är på grund av min stora kärlek till hennes dramatik.
Pjäserna hon skrev liknar inga andra pjäser. De är absurda, poetiska, overkliga och verkliga om vartannat, förklarar Gunilla Röör, som själv har spelat i flera av dem, däribland just "Stulna juveler" där hon gjorde rollen som Kristina Lugns alter ego Majvor som blir förförd av sin psykoterapeut.
Rasmus Lindberg regisserar det poetiska och musikaliska dramat.
– Det är en berättelse om känslomässig förlamning som snurrar kring psykoterapeuten Rune Nylander, berättar Rasmus Lindberg.
"Pjäsen är inte politiskt korrekt", konstaterar Rasmus Lindberg.
Rasmus Lindberg, regissör, och Gunilla Röör, teaterchef på Norrbottensteatern, berättar om teaterns uppsättning "Stulna juveler".
Rune har blivit djupt deprimerad efter sin hustrus död och klarar inte av att gå hem och mötas av en namnskylt på ytterdörren där hustruns namn inte längre står, därför bor han på sin privatmottagning.
Mitt i sin depression inleder han flera kärleksförbindelser, däribland med sin patient Majvor, Majvors dotter och med sin sjuksköterska Linnea.
– Han bestämmer sig för att göra upp med allt, bränner broar, börjar säga en massa sanningar om psykiatrin och hur man egentligen borde hantera sin ångest, samtidigt som han raserar sina relationer genom oåterkalleliga handlingar.
Parallellt kämpar hans dotter Camilla med att få kontakt med honom igen och få honom att tillbaka till livet.
– Majvor däremot, som har gått i terapi hos Rune i massvis av år, blir förlöst av att för första gången få uppleva förälskelse, kärlek och bekräftelse, tillägger Rasmus Lindberg.
Men det är ändå inte någon sorglig pjäs, snarare motsatsen, poängterar Gunilla Röör.
– Det är ett slags komedi mitt i alltihopa. Det var så Kristina Lugn förhöll sig till livet.
Rasmus Lindberg instämmer.
– Det är det som är styrkan. Hon låter saker vara djupt tragiska, samtidigt som det är roligt och dråpligt och med en poetisk förhöjning i dialogen. Allt är på liv och död.
Det är ingen politiskt korrekt pjäs, påpekar han.
– Här händer det ganska mycket som är strikt förbjudet, ganska många olämpliga grejer, ganska mycket sex och sexuella anspelningar.
Gunilla Röör och Rasmus Lindberg har båda en stark känsla för Kristina Lugns dramatik.
Pressbild, Stulna juveler, Norrbottensteatern.
Rasmus Lindberg och Gunilla Röör beskriver Kristina Lugns dramatik som på samma gång är absurd, tragisk och komisk.
Rasmus Lindberg regisserar teaterns uppsättning "Stulna juveler" som är den pjäs under våren som har flest deltagare på scenen.
Det börjar som en sängkammarfars, en otrohetsaffär där alla ligger med alla och slutar i en poetisk drömbild där en dotter inte får kontakt med sin pappa, samtidigt som alla sjunger och dansar.
– Men temat är isolation, det känslomässiga avståndet mellan människor, säger Rasmus Lindberg.