Ädelstenen safir eliminerar frustration, hjälper oss att se livets gåvor och gå igenom de dörrar som redan står öppna.

Käre Safir, hundvän och Lotus storebror!

Nu har du gått igenom den sista dörren – den som gör dig osynlig. Men både din kropp och din själ står i minnets klara ljus för oss så länge vi lever.

Du kom först till världen, var stor och stark och kunde ta för dig av livets goda. Du fick flera syskon och sist en lillebror som var väldigt lik dig. Bortsett ifrån att han inte var så stor och stark och livshungrig. Men varsamma människohänder hjälpte honom att växa till sig bredvid dig.

Ni blev fina bröder som stojade mycket, sprang fort och skällde lagom, i alla fall du. Men en sak fanns som du inte riktigt hade tass med – det var det här med vattnet. När lillebror hals över huvud stormade ner i älven eller vilken vattensamling som helst så drog du dig för kontakten men det där, ja vad det nu var.

Du fick heta Safir och lillebror Lotus – vilka båda är ovanligt vackra namn för vanliga blandrashundar av hankön.

Med tiden blev ni smått kända genom alla de bilder som togs på er, inte minst av din fotograf till husse. Han såg till att även andra hundvänner i Pajala fick bli varma om hjärtat när de slog upp ortstidningen.

Men Lotus visade sig vara av svagare virke, han blev tidigt sjuklig och hade lätt att brusa upp. Men mot varandra var ni alltid de goaste vänner.

För två år sedan kom tiden då inte Lotus kom till dig mer. Han hade så ont att den sista dörren måste öppnas för honom, av trygga doktorshänder. Nu vilar han i sin grav vid en stor tall och blir ofta ihågkommen.

Du Safir levde kvar där du alltid hade levt. Satt på din fasta plats precis vid trottoarkanten och vände nosen mot vindens budskap. Nosen och ögonen blev allt viktigare, öronen hade inte mycket att berätta. Men du kunde sitta kvar där vid trottoarkanten – ”hunden som sitter kvar på sin plats så fint”. Som en tempelhund på sin pelare, inga problem, alla saktade in.

Även dina kråkor på lyktstolparna slutade skräna och observerade dig under tystnad.

Undrar vad de nu meddelar varandra när du fortsätter att inte dyka upp på din plats.

Kanske detta: ”Någon av oss är borta.”

Av kärlek till dig, Safir, och allt som måste gå livets väg/sörjande hussar och mattar