I finalen tÀvlade Tom Flumé, 37, mot Lucas Lindström, 23, om att fÄ företagsledaren Gunilla von Platen att investera i deras respektive företagsidéer.
Genom sÀsongen har de tolv deltagarna röstats ut efter vÀgen och genomfört tuffa utmaningar som att designa berg- och dalbanor eller pitcha podcastidéer till Spotify.
ââJag och Lucas fann varandra ganska snabbt i tĂ€vlingen. Han hade en jĂ€ttedipp i en av utmaningarna dĂ„ han kĂ€nde att han ville hoppa av. Jag fick ta ett snack med honom och rycka upp honom. Jag hade ocksĂ„ ett tillfĂ€lle nĂ€r jag körde fast i en idĂ© och han pushade mig att tĂ€nka om. Det var kul att möta Lucas, han Ă€r en vĂ€rdig finalist, sĂ€ger Tom FlumĂ©.
"Siktade högt"
I sista avsnittet fick man se de bÄda finalisterna göra reklamfilmer för sina företag med hjÀlp av de redan utröstade deltagarna, pitcha inför en publik och presentera sina idéer.
TT: Varför tror du att du stod som vinnare till slut?
ââJag siktade högt och investerare gillar stora idĂ©er. Jag försökte inte vara smartare utan varje uppdrag var ganska tydligt hur man skulle göra. De andra deltagarna gjorde det nog svĂ„rare ibland Ă€n det behövde vara.
Press att lyckas
Lucas Lindström presenterade en marknadsföringsbyrÄ som hjÀlper bolag att annonsera i sociala medier, medan Tom Flumé, som Àr före detta elitsimmare, tagit fram hudvÄrdsprodukter att anvÀnda efter trÀning.
ââMitt företag Ă€r lite mer paketerat för investerare. Man greppar ganska snabbt vad produkten handlar om. Sedan Ă€r det tydligt vart pengarna ska gĂ„ och hur de ska anvĂ€ndas.
TT: KÀnner du en press att lyckas med företaget nu nÀr du vunnit "The Apprentice"?
ââJag kĂ€nner oerhörd press bĂ„de frĂ„n Gunilla men framför allt frĂ„n mig sjĂ€lv. Men jag gillar pressen. Man mĂ„ste nog vara lite lagd Ă„t det hĂ„llet för att gĂ„ in i sĂ„nt hĂ€r program. Du Ă€r utanför din comfortzone hela tiden och du mĂ„ste hela tiden vara beredd pĂ„ det. Min styrka Ă€r att jag har hybris samtidigt som jag Ă€r ganska korkad, vilket gör att jag tror att allt Ă€r möjligt. Jag ser inga hinder utan gĂ„r bara igĂ„ng pĂ„ idĂ©n.