Carina Henriksson trivs bÀst hemma i Lainio. "Jag tycker om att lyfta de starka kvinnorna i historien", sÀger hon om den kommande förestÀllningen om Ester Blenda Nordström
I tv-serien âVildmarksdivanâ skildras Carina Henrikssons oförtröttliga arbete och starka drivkraft. I en tid av nedskĂ€rningar och ifrĂ„gasĂ€ttande av kulturens vĂ€rde bemöter hon kritiken och visar pĂ„ vikten av det lokala berĂ€ttandet.
DokumentÀrfilmaren Mattias Löw hörde av sig till henne för ett och ett halvt Är sedan.
â Han ville uppmĂ€rksamma min kulturgĂ€rning och hur vi jobbar med kultur dĂ€r jag bor. Han Ă€r vĂ€ldigt intresserad av vĂ„r region och mĂ„ngkulturen hĂ€r uppe, det var helt hans idĂ©. Han kom upp och spelade in en "pitch" som han presenterade för SVT. Och de nappade.
Under ett Är följde han Carina Henriksson med kameran, vid scenkonstproduktioner, mindre spelningar, och i det arbete som ligger bakom alla projekt.
â Till slut glömmer man att kameran följer en. Jag tar pĂ„ mig morgonrocken och börjar komponera en sĂ„ngcykel, och helt plötsligt sitter en kamera dĂ€r. Men nu har jag slutat bry mig, sĂ€ger hon och ler. Hon blir allvarlig nĂ€r hon berĂ€ttar om sorgen som drabbade henne:
â Min kusindotter tog sitt liv, och jag kĂ€nde att det mĂ„ste bli en sĂ„ng. Men dĂ„ stĂ€ngde jag dörren, för sĂ„ngen kom bara direkt till mig. Efter en stund fick fotografen komma in, dĂ„ fanns den redan dĂ€r. Men just dĂ„ behövde jag vara sjĂ€lv.
Carina Henriksson och Roger Norén i Lainio.
Livet som kulturarbetare i glesbygd beskriver hon som fantastiskt och utmanande pÄ samma gÄng.
â Det Ă€r lĂ„nga avstĂ„nd och kostsamt att producera i vĂ„r landsĂ€nde. Och i dag Ă€r det tuffare Ă€n nĂ„gonsin ekonomiskt, dĂ„ fler slĂ„ss om bidragen. Men det Ă€r fantastiskt roligt, och jag Ă€lskar att Ă„ka ut pĂ„ de mindre stĂ€llena och möta publiken, och ta kulturen ut pĂ„ landsbygden.
Det har blivit mÄnga förestÀllningar genom Ären, bÄde egna och andras.
Hon betonar hur viktig kulturens nÀrvaro Àr för glesbygden.
â Utan kultur finns vi inte. Den Ă€r bĂ„de vĂ„r historia och nutid, och en kĂ€lla att ösa kunskap ur. Men det Ă€r ocksĂ„ det kĂ€nslomĂ€ssiga, att tillĂ„ta oss att bli berörda och rörda. Om man öppnar kan man lĂ€ttare kommunicera ett budskap, berĂ€tta om vĂ„ra minoritetskulturer. Genom kulturen kan vi nĂ„ mĂ€nniskor pĂ„ ett annat sĂ€tt.
FÀrjan i Lainio dras över Àlven med hjÀlp av handkraft.
Carina Henriksson lyfter ofta kĂ€nsliga Ă€mnen i sina förestĂ€llningar. Just nu skriver hon monologen âVĂ€ntesorgenâ, om att förlora ett barn och bearbeta den sorgen.
Hon Àr Àven pÄ gÄng med ett projekt om 1930-talets bruna Norrbotten, som mÄnga inte vill prata om.
â I valet 2018 dĂ„ mĂ„nga röstade pĂ„ ett visst parti sĂ„g jag att det var centrerat till vissa orter. Jag blev nyfiken pĂ„ hur det kom sig. Sen kom norrbottningen Bosse Johanssons bok âKattmammanâ som handlar om strömningarna och rörelserna under 1930â1940-talet.
Hon betonar att hon inte tÀnker namnge nÄgon, men vill undersöka de underliggande drivkrafter som gör att mÀnniskor söker sig dit, stÀlla frÄgor och reflektera.
â Det blir en opera/rap-musikal med bruna förtecken.
Carina Henriksson ackompanjeras pÄ piano av Roger Norén.
En förestÀllning om Ester Blenda Nordström finns ocksÄ med i planerna.
â Jag tycker om att lyfta de starka kvinnorna i historien, det blir en liten berĂ€ttarförestĂ€llning med musik.
Hur har du som kulturarbetare pÄverkats av diskussionerna om nedskÀrningar och ifrÄgasÀttandet av kulturens betydelse?
â Jag tĂ€nker att vi har ett ansvar. Vi som sitter hemma vid matbordet och skrivbordet och höjer vĂ„ra röster borde höja vĂ„ra röster högre upp, se till att vĂ€lja de vi vill ha i en position dĂ€r de för vĂ„r talan. Vi behöver engagera oss mer, bli bĂ€ttre pĂ„ att reflektera och verkligen bestĂ€mma oss. Om man frĂ„gar om vi ska fortsĂ€tta att ha ett diversifierat kulturliv sĂ€ger de flesta ja. Men om man frĂ„gar âvad Ă€r ett diversifierat kulturlivâ Ă€r det inte alla som kan svara pĂ„ det.
â Det Ă€r viktigt att den fria kultursektorn fĂ„r finnas jĂ€mte institutionerna, speciellt nu nĂ€r det börjar stramas Ă„t. Alla har det tufft, alla kĂ€mpar om utrymmet. Det Ă€r viktigt att vi vĂ€xlar upp varandra, hittar samverkansprojekt dĂ€r det gĂ„r att hitta synergieffekter, ser till att ge arbete till de kulturarbetare som finns i vĂ„r region.
â Det Ă€r en farlig spiral vi har hamnat i, sĂ€ger hon och tillĂ€gger att mĂ„nga kulturarbetare har lagt ner efter pandemin, och mĂ„nga funderar pĂ„ att sluta.
Roger Norén och Carina Henriksson.
Vad Àr din drivkraft?
â Utan kultur finns det inget samhĂ€lle. Det Ă€r en drivkraft att berĂ€tta de hĂ€r historierna, jag kan inte sluta skapa. Jag mĂ„ste. De kommer till mig, och de vill bli berĂ€ttade.
Carina Henriksson har inte sett nÄgot av Mattias Lööws serie Ànnu.
â Han sitter och klipper nu, han har sĂ€kert flera hundra timmar som ska bli tre avsnitt pĂ„ 30 minuter. Vi ska ha en förhandsvisning nĂ„gon av dagarna innan premiĂ€ren, men dĂ„ Ă€r den redan klippt, sĂ„ det Ă€r lika spĂ€nnande för mig. Jag kan tĂ€nka mig att det kanske blir lika splittrat som jag Ă€r, för jag Ă€r lite hĂ€r och dĂ€r och överallt.
âVildmarksdivanâ har premiĂ€r pĂ„ SVT den 27 september och kan Ă€ven ses pĂ„ SVTplay.