LEDARE När Stefan Löfven (S) presenterades i Almedalen var det som ”svetsaren som ska bli statsminister”. Det har skämtats mycket om honom, partiledaren som igår talade. Att han är tyst. Inte ger besked. Förra året verkade han nervös. Igår kavlade han upp skjortärmarna efter halva talet, höjde rösten och kallade rasism för tidlös skit.

Vad är de stora skillnaderna mellan Socialdemokraterna och Moderaterna? När Stefan Löfven talade i Almedalen igår så pratade han om att vara fattig men begåvad. Och om sitt eget liv. Att se en svetsare arbeta och tänka att det där vill jag också kunna göra. Sedan glädjen i att faktiskt få göra det. Fredrik Reinfeldt (M) pratar ofta om människor han mött på sina turnéer. Löfven pratar om sin egen livsresa.

Under en partiledardebatt i maj så sa Annie Lööf (C) att Stefan Löfven måste ut i verkligheten. Vad han svarade spelar egentligen ingen roll, antagligen så behövde han inte säga något. Ungefär som att en förälder inte behöver svara när en tonåring smäller i dörren och skriker ”du vet ingenting”.

Jag har aldrig pratat politik med Stefan Löfven. Det närmaste jag kommit är att jag stod bakom honom i en hiss på Socialdemokraternas partikongress. Hans livvakter tog upp ganska mycket plats, det var därför jag fick stå liksom inträngd i hörnet bakom partiledaren.

I Almedalen blev Mona Sahlin (S) förföljd av nazister en kväll när hon var på väg hem ensam. Hon är inte partiledare längre och saknar därför livvakter. Nazisterna blockerade hennes väg och väste ”landsförrädare” åt henne. Hon säger själv att hon inte blev rädd, bara arg. Det spelar ingen roll, för jag blir rädd när jag hör hur oskyddad Sveriges mest profilerade antirasist är. Rasism är tidlös skit, och de som vågar säga det ska inte behöva möta nazister i mörka gränder. Det är också politik.

Mot slutet av Håkan Juholts tid som partiledare för Socialdemokraterna var jag ofta nervös. Aldrig visste man riktigt vad som skulle hända. Hans fel eller inte – rubriker om honom var sällan positiva. Det är lugnare nu, stabilare med Stefan Löfven.

Det är ett år kvar till valet, och alla partier kämpar för att valrörelsen ska handla om just deras frågor. Vänsterpartiet pratar om vinster i välfärden. Sverigedemokraterna pratar om invandring. Socialdemokraterna pratar om att skapa språngbrädor och livschanser. Alliansen vill att det ska pratas om regeringsduglighet.

Fredrik Reinfeldt kommer försöka få det att framstå som om skillnaderna inte är så stora. Att Moderaterna är ett arbetarparti nu. Därför måste Stefan Löfven ha ett knivskarpt och självklart svar på vad som är skillnaderna. Det finns gigantiska olikheter, och svetsaren som ska bli statsminister måste lyfta fram det.

När han igår höjde rösten verkade det som att han har förstått det.

När han igår kavlade upp sina ärmar verkade det som att svetsaren faktiskt vill bli statsminister.