Angeles Bermudez Svankvists avgång kommer inte som en överraskning. Det har jäst på arbetsförmedlingarna under flera år.
Redan 2011 skrev jag om protestlistor och växande kritik. De anställda kritiserade växande arbetsbördor och en allt mer orimlig arbetssituation.
Personalen hade tröttnat på generaldirektörens ständiga skönmålningar av arbetsmarknadspolitiken.
Nedskärningarna har tvärtom gjort att varje handläggare nu tvingas ta hand om ett större antal arbetssökande.
Det har betytt mindre tid och resurser för de grupper som har det tuffast på arbetsmarknaden och är i absolut störst behov av Arbetsförmedlingens stöd.
Ungdomar, funktionshindrade, invandrare och långtidsarbetslösa äldre har hamnat i kläm.
Nu försvinner Bermudez Svankvist. Men det betyder inte att arbetslösheten eller problemen för de lokala förmedlarna försvinner.
Om Arbetsförmedlingen ska kunna göra skillnad måste den också rustas med mer resurser och bättre verktyg.
Det finns omkring 140 000 långtidsarbetslösa som är i behov av extraordinära insatser.
Det är hög tid att återinföra plusjobb, gröna jobb och liknande åtgärder så att de långtidsarbetslösa får in åtminstone en tånagel på arbetsmarknaden.