"Vi har för lite bebiskräk på kavajen", skrev Europaparlamentarikern Åsa Vestlund i en självkritisk eftervalsartikel i NSD 2 december 2010.
Men nu kryllar det helt plötsligt att småbarnsföräldrar i S-toppen.
Ommöbleringen i den socialdemokratiska partiledningen och riksdagsgruppen innebär en påtaglig föryngring. 70-talisterna kliver fram.
Nye gruppledaren Mikael Damberg är född 1971.
Nya gruppsekreteraren Emma Lennartsson, tidigare chefsekonom på Kommunal, är 37 år.
Jennie Nilsson, som tar hand om näringspolitiken, är född 1972.
Fredrik Olovsson, ny gruppledare i finansutskottet, är född 1973. (Olovsson vikarierade för övrigt på NSD:s ledarsida sommaren 1998.)
Ibrahim Baylan, som gör comeback som skolpolitisk talesperson, är född 1972.
Sedan tidigare finns dessutom en hel kader med socialdemokratiska talespersoner som är födda på 1970-talet.
Veronica Palm (bostadspolitik), Morgan Johansson (rättsfrågor), Matilda Ernkrants (miljö), Anders Ygeman (infrastruktur) och Lena Hallengren (socialpolitik) är samtliga 70-talister.
Magdalena Andersson - partiets nya finansministerkandidat - är visserligen född i slutet av 1960-talet.
Men även hon är en tydlig representant för en ny S-generation och ett nytt spännande inslag bland de socialdemokratiska toppnamnen.
Noterbart är även den nya partiledaren Stefan Löfvens satsning på akademisk kompetens. Arbetarledaren har ett antal dugliga akademiker vid sin sida.
Magdalena Andersson har pluggat på Handelshögskolan i Stockholm och jobbat i Finansdepartementet. Emma Lennartsson är civilekonom. Mikael Damberg tituleras förvaltningsekonom.
Det är ett gäng som representerar hög ekonomisk-politisk kunskap.
Tillsammans borde de kunna ge Anders Borg (M) en rejäl match om den ekonomiska politiken.
Att Tommy Waidelich får lämna posten som ekonomisk-politisk talesman är inte oväntat. Men Waidelich ska ha ett erkännande för sin korta tid som talesperson.
Han har inte fått det stora offentliga genombrottet. Men han har gjort en stor insats i den politiska verkstaden som S kommer att ha nytta av för lång tid framöver.
Det var Waidelich som tog fram förslagen om att komplettera statsbudgeten med ett sysselsättningspolitiskt ramverk och ett mål för offentliga investeringar.
Nu är det inte längre fokus på bara överskotts- och inflationsmål. Tack för det, Waidelich!
Det gäller dock att fortsätta att utveckla och vässa jobbpolitiken. Det finns ett skriande behov av politiska alternativ och nytänkande.
Sex år med den borgerliga "arbetslinjen" har gett oss 405 000 arbetslösa, växande långtidsarbetslöshet och fler unga förtidspensionärer.
En del goda förslag finns redan i den socialdemokratiska skuggbudgeten.
Men nu gäller det att slipa på alla närings-, utbildnings-, forsknings-, infrastruktur-, och arbetsmarknadspolitiska instrument som kan få bättre fart på arbetsmarknaden och minska utslagningen.
Redan i vårens (S)kuggbudget gäller det att flytta fram positionerna några steg. Sedan börjar arbetet med höstbudgeten och förslagen inför partikongressen 2013 ...
Det blir ingen rast och ro för den nya ledningen.
Stefan Löfven, Magdalena Andersson, Emma Lennartsson och övriga har ett grannlaga arbete framför sig.