Nödropen har inte klingat ohörda i regeringskansliet.
Under onsdagen gjorde näringsminister Mikael Damberg och landsbygdsminister Sven-Erik Bucht ett blixtbesök i Pajala och Kaunisvaara.
Det är en viktig markering om att Pajala inte lämnas åt sitt eget öde. Statsråden ställer upp och visar solidaritet med bygden.
Damberg kommer även att föra samtal med statliga LKAB.
”Det är intressant att diskutera om det finns samordningsfördelar som utvecklar gruvnäringen i Norrbotten”, säger han.
Det får emellertid inte stanna vid ett fikasamtal med LKAB-ledningen. Damberg måste sätta ordentligt tryck på den statliga gruvjätten.
LKAB kan – och bör – spela en mer aktiv roll för att trygga Kaunisvaara-projektet.
Det vore djupt sorgligt och en gigantisk samhällsförlust om Pajala tappar den framtidstro som gruvan medverkat till att skapa.
För bara tio år sedan var Pajala rena jämmerdalen. Många såg framför sig fortsatt befolkningsminskning och en successiv åderlåtning av Tornedalskommunen.
”Ei sa kannatte” (det lönar sig inte), sa Pajalaborna.
Men gruvinvesteringen i Kaunisvaara medverkade till en ny positiv anda. Människor såg jobb, utveckling, nya hus och unga som slog ned bopålarna i bygden.
”Pajalas nya kännetecken är leendet”, som kommunalrådet Kurt Wennberg sa när jag besökte honom och gruvområdet i början av 2012.
Men i dag är läget ett annat. Kraschen för Northland Resources riskerar att lägga en tung blöt filt över allt positivt som byggts upp under de senaste åren.
Pajala riskerar på nytt att bli en kommun som präglas av pessimism och undergångsstämningar.
Därför måste alla goda krafter (politik, gruvbolag, fack och andra samhällsintressen) göra allt vad de kan för att trygga verksamheten. Det är mycket som står på spel.
Det vore förfärligt om en konkurs leder till att anrikningsverk, borraggregat och annat monteras ned och flyttas från Kaunisvaara. Det skulle bli svårt att resa sig och starta om verksamheten efter en sådan käftsmäll.