Den som tittar på Socialdemokraternas valresultat i riksdagsvalet kan se att Norrbotten behåller sin position som det starkaste S-fästet i riket.
Valresultatet på 49 procent är inte lika bra som siffrorna 2006 och 2010. Men det är fortfarande mycket starkt. Partiet får fem av Norrbottens åtta riksdagsmandat.
Men i kommun- och landstingsvalen är bilden av det röda Norrbotten inte längre lika entydig. På sina håll finns det en mycket stark röstsplittring mellan riks- och lokalvalen.
- I Kiruna får Socialdemokraterna goda 47,8 procent i riksdagsvalet. Men i kommunvalet stöds partiet bara av 32,5 procent av väljarna.
- I Gällivare röstar mer än hälften på S i riksdagsvalet. I lokalvalet får partiet dock stöd av endast 41,1 procent.
- I Överkalix var det 53 procent som använde S-valsedeln i riksdagsvalet. I kommunvalet backar partiet till 42,3 procent.
- I det tidigare så starka S-fästet Piteå förlorar partiet den egna majoriteten i kommunfullmäktige. Men i riksdagsvalet röstar en klar majoritet av piteborna fortfarande på S.
- I Övertorneå tappar S massor av väljare till Övertorneås Fria Alternativ. I riksdagsvalet drar S emellertid många röster även i Tornedalskommunen.
Uppräkningen går att göra längre och bilden är tydlig. I kommunvalen är den socialdemokratiska valsedeln inte längre lika självklar. Bilden av det röda Norrbotten krackelerar.
Det finns egentligen bara en kommun som bryter mönstret. I Luleå har S ett valresultat i kommunfullmäktigevalet som ligger över partiets röstetal i riksdagsvalet i samma kommun.
När det gäller landstingsvalet är situationen direkt alarmerande för S. Det finns ett mer eller mindre starkt missnöje med socialdemokratin i stora delar av Norrbotten.
Partiet tappar mark nästan överallt. I Kiruna rasar S till historiskt låga 13,5 procent. I både Kalix och Övertorneå får partiet valresultat under 30 procent.
Det är bara ren tur för landstingsrådet Kent Ögren (S) och det rödgröna styret att oppositionen är så svag och splittrad. I annat fall kunde det ha blivit ett maktskifte i Norrbottens läns landsting i år.
Men valet är en ordentlig larmklocka för Socialdemokraterna i Norrbotten.
Det är ett underbetyg åt S-ledningen i Norrbottens läns landsting att S gör ett sämre val än sina partikollegor i Blekinge, Jämtland, Kalmar, Värmland, Västerbotten, Västmanland och Örebro.
Det bör föranleda räfst och rättarting i S-landstingsgruppen under den stundande mandatperioden. I annat fall kommer S-inflytandet över den norrbottniska landstingspolitiken att vara ett minne blott om fyra år.
Överhuvudtaget behövs mer av självrannsakan och självkritisk diskussion inom länets socialdemokrati.
Dagens ledarskap i S-distriktet – i praktiken trion Karin Åström, Kent Ögren och Peter Roslund – måste diskuteras på allvar inför S-distriktets kongress 2015.
Är detta verkligen rätt trojka att leda S in i en ljusnande framtid? Jag tror inte det.
Jag har tidigare pekat på att Luleås S-kommunalråd Niklas Nordström skulle kunna ge en nödvändig vitamininjektion till S i hela Norrbotten och bli en utmärkt distriktsordförande.
Socialdemokraterna i Norrbotten behöver en organisatorisk upprustning och politisk nytändning.
Basen har försvagats. 1998 fanns det 10 800 partimedlemmar i Norrbotten. Sedan dess har det skett mer än halvering - till 4 794 medlemmar.
På många håll för S-föreningar, SSU och S-kvinnoklubbar en tynande tillvaro. I många kommuner är det problem med återväxten och den politiska nyrekryteringen.
Det finns ingen Messias som kan fixa alla dessa problem. Det krävs ett hårt arbete av många S-aktivister.
Men till en början krävs en insikt om att det inte går att låta allt bara rulla i gamla hjulspår. Det krävs förnyelse av politik, organisation och ledarskap.