Äldrepeng ingen bra lösning
Att satsa på en äldrepeng som ger möjlighet till högre standard för vissa skulle säkert uppskattas av en del i medelklassen. Men det skulle också öka klyftorna.
Foto:
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
Klarar vi äldreomsorgen och vården av de gamla då?
Bedömningarna går lite isär, men de flesta är ändå överens om att vi måste satsa betydligt mer pengar än idag.
I boken "Vi vill inte bli gamla som äldreomsorgen ser ut idag" (SNS), hävdar Berit Rollén och Monika Olin Wikman att vi själva måste ta ett större ekonomiskt ansvar för äldrevården än idag.
De offentliga resurserna kommer inte att räcka till för de behov som finns och de krav som ställs av morgondagens äldre, menar de. En stor del av de äldre har ju bra pensioner och kan betala mer för sig.
Den idag låga maxtaxan på närmare 1700 kronor skulle säkert kunna höjas. Och ingen kan ha invändningar mot att man använder egna pengar till höjd standard på ålderdomen.
Men Rollén-Wikman går ett steg längre när de föreslår att det införs en äldrepeng som ska motsvara samhällets subvention och som kan användas för finansiering av privata serviceboenden.
En sådan äldrepeng innebär ju att resurser tas ut ur de gemensamma systemen och sätts in i privata projekt istället. En del av trycket på den offentliga vården skulle visserligen därmed minska, men den offentliga äldrevården skulle inte bli bättre och få mer resurser för det.
Argumentet för en äldrepeng liknar kristdemokraternas plädering för vårdnadsbidrag. Eftersom samhället subventionerar barn(äldre)omsorgen borde också den som väljer att passa sina egna barn (ordnar eget äldreboende) få lika mycket av samhällets resurser.
I skolan finns ett pengsystem där pengarna följer individen. Men just med tanke på risken för segregation får skolorna inte ta ut några extra avgifter av elevernas föräldrar.
Det som är olämpligt i skolorna, skulle däremot bejakas i en äldreomsorg med äldrepeng.
Klart att privata entreprenörer jublar och redan planerar äldrevårdsprojekt för de som kan betala extra och har offentliga pengar med sig.
För socialdemokraterna är det här ett viktigt ideologiskt vägval.
Att satsa på en äldrepeng som ger möjlighet till högre standard för vissa skulle säkert uppskattas av en del i medelklassen. Men det skulle också öka klyftorna i samhället och innebära en ytterligare uttunning av det gemensamma ansvaret för välfärden.
Samtidigt är frågan inte enkel. Det finns pengar hos de äldre som borde kunna användas för att finansiera morgondagens äldrevård.
Kärnfrågan i den här diskussionen är ju hur stort det offentliga åtagandet ska vara. Självklart finns en gräns för det.
Men strävan måste hela tiden vara att det som erbjuds i offentlig omsorg upplevs som en bra standard för alla, inte ett sämre alternativ.
En äldrepeng skulle minska trycket på politikerna att skapa en aktiv, varierad och engagerad offentlig äldrevård. Även av det skälet är det ingen bra lösning.