Du pratar sällan om att du bor hemma för det är rätt jobbigt, inte många av dina vänner gör det.
Är du i en relation och din partner också saknar hem får ni sällan ensamtid med varandra. Men ni har ändå lite bättre chanser att få ett boende tillsammans.
Är du singel är det jobbigare. Och då är det inte så roligt att bjuda hem den där charmiga personen du precis börjat träffa. Konflikterna med familjen tär, och de blir bara värre med tiden.
Du kanske har ett jobb, kanske inte. Men du hittar ändå inget eget hem i bostadsbristkaoset som rår i landet. Du är knappast ensam – men ändå stigmatiserad av samhället.
Det är pinsamt, och det trycker mot bröstet av skam. Du har inte gjort rätt för dig, tänker du. Men det är faktiskt inte ditt fel.
Idag uppskattas 300 000 unga vuxna sakna eget boende. Hälften av dem är ofrivilliga mambos.
Aldrig har en ung generation haft det så svårt på både bostadsmarknad och arbetsmarknad. I det avseendet var det faktiskt bättre förr.
I veckan rapporterade SVT:s Rapport om just det här, att många unga ofrivilligt bor kvar hemma.
I inslaget menade KTH-professorn Hans Lind att en lösning kan vara lån med statliga garantier, ”subprimelån”. Så att ännu fler kan belåna sig!
Men för majoriteten av de unga vuxna utan bostad är drömmen sällan att dra på sig lån. Drömmen är oftast en hyresrätt, drömmen om ett förstahandskontrakt.
Det är snarare den friheten alla borde få – friheten att slippa belåna sig.
Samtidigt är det höga trösklar in på hyresmarknaden. Ett kontrakt förutsätter oftast fasta anställningar – medan många springer mellan den ena osäkra anställningen till den andra.
De här trösklarna måste sänkas.
”Luleå växer.” Det har blivit en kommunslogan – det första som möter en på väg in till staden från Kallax.
Men för att växa måste man fundera över vilka som ska rymmas i denna tillväxt.
Är det studenter man vill locka till sig – som idag inte kan garanteras boende i staden? Är det unga människor man vill ge chansen att flytta hemifrån? Ge föräldrar möjlighet att börja sina liv utan ”barnen” hemma?
Vi är många som väntar spänt på vad som ska hända med den statliga bostadspolitiken.
Under tiden kan kommuner som Luleå gå före. Bygga hyresrätter som även inkomstsvaga kan efterfråga. Sänka kraven för att få en hyresrätt.
Nu har Luleå kommun äntligen gått ut med att bygga 5000 bostäder fram till 2017! Nej förlåt, det var bara ett aprilskämt.
Men den byggtakten skulle behövas. Inte minst för alla ofrivilliga mambos därute. För dem är bostadsbristen allt annat än ett skämt.