Jordbruksminister Eskil Erlandsson (C) har vällovliga ambitioner med miljardsatsningen ”Matlandet Sverige”. Målet är att lyfta svensk livsmedelsproduktion.
Men resultatet är inget vidare. Siktet var inställt på 20 000 nya jobb. Men sedan 2007 har antalet jobb i det svenska lantbruket tvärtom minskat med 10 000 personer.
Enligt Jordbruksverkets siffror fanns det 65 458 årsarbeten i lantbruket år 2007. Tre år senare hade siffran krympt till 55 348 årsarbeten.
Det visar att det inte räcker med glättiga kampanjer och punktinsatser.
Som LRF-basen Helena Jonsson påpekar i Aftonbladet 12 november krävs en mer genomtänkt strategi.
Politik, fack, företag, forskare och andra borde slå ihop sina kloka huvuden och forma ett sammanhållet branschprogram för att lyfta svensk mat.
Det finns redan idéer lite här och där. Men det spretar.
- I våras hade Livsmedelsarbetareförbundet kongress i Linköping. Där diskuterades programmet ”Mat, makt och människor”.
- Några veckor tidigare hade LRF (Lantbrukarnas riksförbund) sin stämma. Även där stod livsmedelspolitiken högst på dagordningen.
Antagligen skulle arbetare och bönder, Livs och LRF, tjäna på att göra gemensam sak för att lyfta livsmedelspolitiken.
Det räcker inte med att Eskil Erlandsson åker runt och talar vackert om svensk mat. Det krävs även skarpa politiska åtgärder.
Bara ett exempel: Stat, kommuner och landsting kan göra betydligt mer för att stödja lokal produktion.
Ibland blir den offentliga upphandlingen i Sverige helt absurd.
Först ställer regering och riksdag stenhårda krav på ”gladare grisar” och bättre djurskydd i Sverige. Men sedan köper svenska kommuner ändå griskött från Danmark som har svagare djurskydd!
Snacka om att bita sig själv i svansen och slå undan benen för livsmedelsproduktionen i vårt eget land.
Det som kommunerna tjänar på karusellerna förlorar de på gungorna.
Minskad lokal produktion innebär även färre jobb och minskade skatteintäkter för svenska kommuner.
Inköpscheferna i kommuner och landsting gömmer sig ofta bakom lagen om offentlig upphandling och EU.
Men LRF påpekar att inget hindrar den offentliga sektorn att ställa höga krav på kvalitet och miljöaspekter, till exempel att de varor och tjänster som köps ska uppfylla svenska miljö- och djuromsorgsregler.
Klart är i alla fall att det brådskar med insatser, om vi vill behålla ett öppet svenskt landskap och svensk matproduktion.
Titta bara på utslagningen av mjölkgårdar i norr.
I slutet av 1970-talet fanns det 1325 mjölkbönder i Norrbotten. Men i dag finns det kvar bara runt 100 mjölkbönder i länet.
Om den nedåtgående trenden fortsätter så kommer den sista norrbottniska mjölkbonden att stänga sin gård år 2051, enligt LRF:s beräkningar.
Det är en utveckling som bör oroa alla som vill ha en levande landsbygd och svensk mat.
Utan kossor och bönder får vi ett radikalt annorlunda Norrbotten.