17 januari 2013, för prick ett år sedan, överlämnade IF Metall en namninsamling med 32 000 namn till arbetsmarknadsdepartementet. I uppropet kräver förbundet att regeringen:
- upprättar en nolltolerans mot dödsolyckor på arbetsplatserna
- ser över de rättsliga reglerna vid arbetsmiljöbrott
- skärper arbetsmiljölagen vad gäller anläggningsägarens ansvar gentemot underentreprenörer
- inför obligatorisk arbetsmiljöutbildning på polishögskolan
- ökar resurserna till Arbetsmiljöverket och återupprättar en sammanhållen arbetslivsforskning
- återinför det ekonomiska stödet till utbildning av skyddsombud
Men tyvärr fortsätter arbetsmiljöpolitiken att gå på sparlåga. De fackliga kraven hörsammas inte i regeringskansliet.
Till exempel sker tvärtom en kraftig neddragning av antalet arbetsmiljöinspektörer.
Sedan 2006 har antalet inspektörer minskat från 389 personer till 251.
Samtidigt fortsätter det att vara för lätt att smita undan arbetsmiljöbrott. Polis och åklagare saknar tid, resurser och kunskap.
”Det är orimligt att preskriptionstiden går ut innan man hunnit utreda allvarliga olycksfall. Vi accepterar inte att kunskapen hos polisen är så låg att förundersökningar inte blir klara inom två år”, säger IF Metalls förbundsordförande Anders Ferbe.
Mot den bakgrunden är det förståeligt att IF Metall fortsätter att driva kravet på nolltolerans mot dödsolyckor i arbetslivet. Fredagens fackliga manifestation i Luleå var helt nödvändig.
Sparivern har gått för långt.
Det är tankeväckande att Sverige inte längre når upp till FN-organets ILO:s rekommendation om att det ska finnas en arbetsmiljöinspektör per 10 000 arbetstagare.
Besparingarna i Sverige gör att det numera bara finns 0,6 inspektörer på 10 000 löntagare. Det är klart sämre än våra nordiska grannar.
Norge har 1,85 inspektörer på 10 000 arbetstagare.
Danmark ligger på 1,78 inspektörer på samma antal löntagare.
Svensk arbetslivspolitik halkar efter.