23 september skrev jag om neddragningarna i landsbygdspolitiken. En läsare hörde av sig och ansåg att det är dags för ett landsbygdsavdrag för att stimulera utvecklingen utanför storstadsområdena.
Det är ingen orealistisk tanke. Faktum är att det fanns ett glesbygdavdrag i självdeklarationen för inte alltför länge sedan.
2006 införde den dåvarande rödgröna riksdagsmajoriteten ett särskilt glesbygdsavdrag på 5000 kronor. Boende i Norrlands inland, västra Dalarna och nordligaste Värmland fick skattelättnaden genom en extra höjning av grundavdraget.
Tanken var att kompensera befolkningen i glesbygden för höjda drivmedels- och transportkostnader.
I Norrbotten berördes Arvidsjaur, Arjeplog, Jokkmokk, Överkalix, Kalix, Övertorneå, Pajala, Gällivare, Älvsbyn, delar av Piteå och Boden, Haparanda och Kiruna. Bara luleborna blev helt utan glesbygdsavdrag.
Med en kommunalskatt på drygt 30 kronor gav det extra avdraget en skattelättnad på drygt 1 500 kronor under 2006, vilket var mycket pengar då.
Men nu är glesbygdsavdraget ett minne blott. Tyvärr hann det verka bara ett år.
Direkt valet 2006 skrotade den nya borgerliga riksdagsmajoriteten det särskilda avdraget för befolkningen i Norrlands inland. Det skedde dessutom utan nämnvärd debatt.
Sedan dess har inget parti drivit kravet på allvar.
Behovet av ett glesbygds- eller landsbygdsavdrag har dock inte minskat. Tvärtom.
Höjda drivmedelsskatter har förblivit en populär inkomstkälla även under den borgerliga regeringen.
Men det slår extra hårt mot människor i regioner där bilen är det enda realistiska transportalternativet och där det saknas fungerande kollektivtrafik.
Det räcker inte heller med att bara höja reseavdraget som kompensation. Det handlar inte bara om arbetsresor i glesbygden.
Bilen är viktig även för att ta sig till matvarubutiker, apotek, vårdcentraler, bibliotek och serviceinrättningar.
Bussen är inte alltid ett realistiskt alternativ för den som bor på landet.
Därför borde Magdalena Andersson (S), Per Bolund (MP) och andra som skissar på alternativ till den nuvarande politiken ta sig en allvarlig funderare.
Om de får makten 2014 borde de återinföra glesbygdsavdraget – låt säga ett avdrag på 10 000 kronor per år för alla som bor i det regionalpolitiska stödområdet.