I en debattartikel i Aftonbladet 12 mars tycker Europaparlamentarikern Christofer Fjellner (M) att Sverige ska lägga ner sin kampanj för en plats i FN:s säkerhetsråd för perioden 2017-18.
Fjellner är inte den enda borgerliga opinionsbildare som resonerar i samma riktning.
För några veckor sedan deltog jag i en debatt i SR:s Studio 1 med Johannes Åman, politisk redaktör på Dagens Nyheter (ob lib), som även han menar att det är fel av Sverige att kandidera.
Jag har mycket svårt att förstå hans argument om att FN-kandidaturen skadar Sveriges intressen i världen.
FN är sedan 1945 den organisation som finns för att främja fred och samförstånd mellan världens samtliga länder. 193 länder är medlemmar av Förenta Nationerna.
I säkerhetsrådet (förenklat uttryckt: FN:s styrelse) ingår 15 medlemmar. Därav är fem pemanenta (USA, Ryssland, Kina, Frankrike och Storbritannien). Övriga tio platser väljs om och förnyas vartannat år.
Man kan diskutera de permanenta medlemmarnas roll och vetorätt, liksom mycket annat. FN har både fel och förtjänster.
Men för små länder är det, trots allt, bra att ibland kunna ta plats i säkerhetsrådet och driva sina hjärtefrågor i världspolitiken.
Det har Sverige även gjort några gånger under historiens lopp: 1957-58, 1975-76 och 1997-98. Det har passerat ungefär 20 år mellan de olika tillfällena.
Därför känns det som att det är på tiden med en ny kandidatur till säkerhetsrådet 2017-18.
Utgången är dock inte given, det ska ska understrykas. Italien och Nederländerna är två starka motkandidater till samma plats. Därför finns inga garantier för att den svenska kandidaturen kommer att lyckas.
Men det vore dumt att ändå inte försöka – och detta alldeles oavsett vad Arabförbundet eller andra tycker om vår utrikesminister.
Det är – för att återvända ett argument från den gamla EU-debatten – bättre att Sverige finns med och hävdar sina intressen vid det stora sammanträdesbordet än att landet inte gör det.
Visst, Sverige är ett litet land. Men vi ska inte underskatta vår betydelse i världssamfundet. Det finns svenskar som varit med och gjort skillnad inom FN.
Ingvar Carlsson var en pådrivare för FN:s barnkonvention. Margot Wallström har uppmärksammat hur kvinnor drabbas i krig och konflikter. Jan Eliasson har slitit hårt som fredsmäklare i många konflikthärdar.
Ungefär 80 000 svenskar har deltagit i FN:s fredsbevarande operationer.
Även ett litet och militärt alliansfritt land i norra Europa kan spela en roll och göra skillnad i världen.