Ja, jag har tittat på bilden på den nya lilla prinsessan. Bedårande söt.
Och jag har förundrats över att kungen på konseljen råkade presentera sitt nya barnbarn som Inse i stället för Ines.
Jo, jag fnissade lite, men mest tyckte jag synd om honom.
Jag jobbar som bekant med att skriva, men det har verkligen inte varit självklart. Hela mitt liv har jag haft svårt med ord.
Jag stavar illa, ser inte felskrivningar, blandar ihop bokstäver och är helt beroende av korrläsning och tekniska hjälpmedel. Dessutom läser jag sakta och får lätt ont i huvudet av det.
Möjligen har jag någon form av dyslexi. Det är aldrig testat och nu känns det för sent. Jag har hittat verktyg att ta mig runt svårigheterna.
Men visst blir jag ledsen när de vanliga arga på sociala medier försöker få en felskrivning eller felstavning till bevis på att jag är lite dum i huvudet.
Jag kan inte tänka mig hur kungen mådde efter den där konseljen inför hela den samlade presskåren. Vilken ångest.
Och så himla taskigt av hans omgivning.
Enligt Svensk Damtidning hölls namnet hemligt in i det sista, även för honom.
Det kanske är så det ska gå till hos de kungliga, men ändå. Kunde han inte fått höra sitt nya barnbarns namn innan?
Det är ju inte precis någon hemlighet att han har lite svårt med det skrivna språket.
Många kommentarer på felsägningen har varit att han borde gå i pension och lämna över till Victoria.
Det tycker inte jag. Jag tycker han borde avgå punkt.
Inte för att han då och då blandar ihop bokstäver. Det är lätt hänt. Han borde avgå för att monarki är helt ovärdigt i en demokrati.
I ett demokratiskt system går inte landets högsta ämbete, statschef, i arv. Kungar och prinsessor hör hemma i sagor.