Prognosen från Sveriges Lantbruksuniversitet är att det blir ett dåligt blåbärsår i norra Norrland. Tillgången väntas bli 25 procent lägre än ett normalår.
Men trots den nedgången väntar man att det blir fler bär per kvadratkilometer i norr än i söder. För den som vill ha bär lär det finnas bär, men man kan få gå lite längre. På det sättet kan sämre tillväxt i blåbärsskogen leda till bättre folkhälsa.
Runt om i världen, mest i sydöstra Asien, tummar plockare på sina flygbiljetter. De ska börja ett nytt liv med att åka till norra Europa och plocka bär och tjäna storkovan. Det är samma ekonomiska lagar som när fisk som fångats utanför den norska kusten fraktas till Kina för rensning.
Lycka till i bärskogen, när nu den tiden kommer. Och jag hoppas att vi år slipper skandaler med thailändare som lurats hit, till usel förtjänst och risiga bostäder.
Loppmarknader handlar nog inte så mycket om försäljning. Där finns ljusstakar från Teneriffa, gardiner från Ikea och smårepade skivor med Frank Sinatra. Ofta går behållningen till en skolresa, en hembygdsförening eller en privatperson som ser en chans att förstärka kassan.
Men syftet är nog ofta att få tillfälle att prata med andra, att träffa folk helt enkelt. Under en stor del av året är ju utomhuslivet mycket begränsat. Under sommaren finns en chans att ha öppna dörrar och att träffas. Och när man ändå gått in på en loppis köper man en porslinsaskkopp från Cypern, inte för att man röker men för att man annars kan bli hållen för att vara en riktig snåljåp som bara tittar men inte handlar.
Annars undviker jag att dra hem fler prylar (men en elektronisk fiskevåg blev det faktiskt i veckan) eftersom förråden är fulla. När ska man få användning för de gardiner som legat nedpackade i tio år? Aldrig någonsin.
En gång skänkte jag några kassar böcker till en insamling. Några månader senare kom en bekant med en av böckerna jag donerat.
- Jag hittade den här på en loppmarknad, den är nog i din smak.
Då behöll jag boken.
Politiken går in i ett lugnare skede efter Almedalen. Då inträffar det som på redaktionsspråk kallas sommartorka. Det blir brist på nyheter, inte minst då från politikens område. Det som en händelserik oktoberdag skulle hamna längst ned på sidan 16 blir en händelsefattig julidag toppnyhet på sidan ett.
En del politiskt aktiva upptäcker att konkurrensen om utrymmet minskar och att ett utspel av något slag kan få större uppmärksamhet än normalt. En svensk trafikminister hade som vana att söndagen före industrisemesterns utbrott göra storstilade utspel om Trafikens år och Bilisternas tid. Han blev sedermera landshövding.
SVT visade en intressant dokumentär om människor som svors in som amerikanska medborgare. Många miljoner vill ju bli det, några tiotusentals får passera nålsögat. Av naturliga skäl var de nya medborgarna mycket positiva till USA, jag skulle tro att de var betydligt mer positiva än dem som varit amerikaner i hela sitt liv.
Det vore minst lika intressant att få se en dokumentär om de betydligt fler som inte får chansen att sätta ned bopålarna i Texas eller Ohio. Och det ska ju klart sägas: numera är det inte heller lätt att få komma till Norrbotten eller Västergötland.
I dag är det Frankrikes nationaldag, 14 juli. I ett konservativt och stagnerande Europa har den nya franska vänsterregimen fört in hopp. Francois Hollande vill satsa världsdelen ur krisen medan Tysklands Angela Merkel och hennes konservativa småbröder som exempelvis Reinfeldt i stället tror att man får rätsida på ekonomin om de fattigaste får göra större uppoffringar.
Men Hollande har, inte minst med stöd av Barack Obama, fått gehör för en offensivare politik. Så just i år kan man med särskild inlevelse utropa: Vive la République. Och Frankrike har inte bara bytt president utan även förbundskapten i fotboll, detta efter fiaskot i EM.
Jag ska på semesterresa till min morfars gamla hemtrakter och om allt går vägen återkommer jag med en rapport i NSD nästa lördag. Till dess: Njut i denna ljuva sommartid och stäng öronen när någon klagar.