Bohmans argument återanvänds av Borg
Genom decennierna har högerkrafter i Sverige och utlandet ständigt försökt stoppa progressiv välfärdspolitik med tal om skattechocker.
Foto:
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
Den där personen som stod i riksdagens talarstol och riktade så grova demagogiska angrepp mot oppositionen - var det finansministern?
Han som brukade vara så akademiskt förfinad i sin argumentation, med ständiga hänvisningar till forskning och teori.
I budgetdebatten kom Anders Borg plötsligt ut som populistiskt råskinn och fabulerade vilt om en socialdemokratisk skattechock.
Gång på gång återkom frågan om hur mycket socialdemokraterna skulle höja skatten, trots att oppositionen inte ens lagt årets budgetmotion, än mindre börjat formulera något valprogram.
Det var förstås ingen ögonblickets ingivelse eller ett okontrollerat känsloutbrott
Vad vi fick se precis två år före valet var premiären för ett huvudnummer i den kommande moderata valkampanjen. Med talet om skattechock ska väljarna skrämmas att inte rösta fram en rödgrön regering till makten.
Skrämselpropaganda om skatterna är ju inget särskilt nytt grepp, det är en högerklassiker.
Genom decennierna har högerkrafter i Sverige och utlandet ständigt försökt stoppa progressiv välfärdspolitik med tal om skattechocker.
Det var vad Gösta Bohman påstod att Olof Palmes politik skulle åstadkomma. Det är vad demokraterna i USA alltid fått höra från republikaner som Reagan och Bush.
Och det är klart att mer pengar i plånboken som följd av sänkta skatter låter väldigt lockande, om man reducerar frågan till enbart det.
De flesta inser dock att det bara är ena sidan av saken. På andra sidan finns frågan om hur lägre skatteinkomster påverkar välfärden.
Just väljarna i Sverige har genom åren visat att de har förmåga att se bakom det populistiska privatekonomiska argumentet. De har förstått att det finns ett samband mellan vad man kan åstadkomma i välfärden och hur mycket skatter som tas ut.
På den punkten är socialdemokraterna i bättre samklang med väljaropinionen än moderaterna.
Många i Sverige är beredda att betala mer i skatt, även om de inte alltid själva direkt skulle gynnas, helt enkelt därför att de inte vill bo i ett segregerat samhälle med stora klyftor.
Moderaternas övergripande strategi har ju varit att lägga sig så nära socialdemokraterna som möjligt.
Talet om skattechocken river masken av den strategin. Moderaterna blir återigen den höger vi känner från förr.
Den höger som ser sänkta skatter som ett självändamål, oberoende av de behov som finns i samhället.
Socialdemokraterna borde kanske därför snarast tacka Anders Borg för hans tal om skattechock. Nu blir skiljelinjerna tydligare och framför allt får socialdemokraterna tillfälle att tala mera om välfärden.
För vad är det i vården, skolan och omsorgen som moderaterna måste hålla tillbaka när de genomför sina ideologiskt motiverade skattesänkningar? Hur mycket ökar klyftorna i samhället med de moderata skattesänkningarna?