Bollen hos Sydafrika
Europamästerskapet i fotboll är över. Spanien vann finalen efter stort spel. Och att laget leds av en sjuttioåring är en nyttig påminnelse om att äldres kunskaper och kreativitet kan betyda mycket.
Zimbabwean President Robert Mugabe, right, and his South African counterpart, Thabo Mbeki , left, in Harare, Friday, May 9, 2008. This is Mbeki's third visit to Zimbabwe as mediator on behalf of the Southern African Development Community. The South African foreign affairs department said he was to meet with Zimbabwe's "political leadership," but gave no further details. The Zimbabwean opposition reiterated its demand for President Thabo Mbeki to step down as mediator in Zimbabwe's political crisis Friday - the day the South African leader visited the country and met with President Robert Mugabe. (AP Photo)
Foto: Fotograf saknas!
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
En av de stora frågorna inför VM är om regimen ska klara säkerheten. Sydafrika präglas i dag av ett omfattande våld. Det krävs att värdarna kan visa att alla som kommer till fotbollsfesten kan garanteras trygghet. I annat fall är det fullt möjligt att man byter värdland. Men det är bara att hoppas att VM ska gå att genomföra enligt planerna.
Nu är VM om två år inte den mest brännande frågan för de sydafrikanska ledarna. I grannlandet Zimbabwe genomfördes i förra veckan ett farsartat val. President Robert Mugabe var ende kandidat och i söndags svors den åttiofyraårige diktatorn in för en ny ämbetsperiod. Samtidigt deklarerade valobservatörerna från Afrikanska Unionen att valet inte var rättvist och bör göras om. Ingen tror att Mugabe ska lyssna på det örat. Han vet att ett rättvist val leder till att han förlorar sin maktposition och kanske ställs inför rätta.
Det finns många förslag vad som nu ska göras. Kenyas premiärminister Raila Odinga förordar en intervention för att störta Mugabe. Sydafrikas president Thabo Mbeki ligger lågt; hans land stoppade planerna på en vass FN-resolution. Mbekis passiva linje kan bero på att han vill spela en medlarroll i konflikten och inte försvåra det arbetet genom att vara alltför hård mot Mugabe. Det är i alla fall en positiv tolkning av den defensiva sydafrikanska linjen.
Det finns bland afrikanska ledare också en misstänksamhet mot västländer. Nu agerar många med ett stort patos men har andra gånger varit helt passiva då människor mördats och demokratin åsidosatts. Dessutom har ju en del västambassader slagit igen dörrarna framför näsan på oppositionella som sökt skydd, något som gör de moraliskt laddade budskapen från en del västliga huvudstäder ihåliga.
Den brittiske diplomaten Paddy Ashdown menar att situationen i Zimbabwe kan utvecklas till "ett folkmord... något som påminner om Rwanda". Han menar att det kan uppstå ett läge där den forna kolonialmakten Storbritannien måste ingripa. Det finns stora risker med en sådan operation, som faktiskt kan gynna Mugaberegimen. Presidentens tes är ju att britterna är orsak till allt elände i Zimbabwe.
Det bästa är om Afrikanska Unionens medlemmar kan enas om en strategi. Demokratin har vunnit mark på kontinenten och ett kraftfullt ingripande mot Mugabe blir en viktig signal till andra med totalitära tankar. Sydafrika har en nyckelroll. Om president Mbeki väljer att passa äventyrar har inte bara sitt eget anseende utan också långt viktigare värden.