Bommen ned för privatiseringar
SJ:s ensamrätt att utföra persontrafik på det statliga järnvägsnätet upphör. Meningen är att avregleringen ska vara helt genomförd 2010.
Foto: Kenneth Paulsson
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
Att driva järnvägsföretag kräver mycket pengar. Det handlar om tunga investeringar och höga fasta kostnader. Prognosen är därför att ett fåtal företag kommer att kunna ge sig in på marknaden och definitivt inga av de småföretagare som regeringen säger sig värna om. Privatiseringen kan leda till problem för resenärerna. Varför ska SJ invänta ett tåg från konkurrenten? Varför ska konkurrenter hänvisa till SJ? En väl fungerande järnväg kräver ett stort mått av samverkan men risken är uppenbar att vi istället får se ökad konkurrens mellan trafikföretagen. Passagerarna är förlorarna.
Den svenska högeralliansen går längre än någon annan regering i Europa när den avreglerar järnvägsmarknaden. De flesta regeringar, även konservativa, värnar om företag som är viktiga för nationen. Se på Frankrike. Men den dogmatiska svenska regeringen vill experimentera med nyliberala idéer på svenska bangårdar.
"Järnvägen är en hörnsten i bygget av ett grönt och konkurrenskraftigt Sverige - en grundläggande samhällsfunktion som man inte hur som helst kan överlåta till en nyckfull marknad. Inte ens i USA, med sina urstarka marknadsliberala strömingar, har det offentliga släppt sitt grepp om järnvägstrafiken."
Det skriver de rödgröna och Seko-fackets ordförande i en debattartikel (www.socialdemokraterna.se).
Den politiska oppositionen är ense om att efter ett regimskifte år 2010 sätta stoppa för privatiseringen inom järnvägen. Fattade beslut rivs upp och det blir nya lagar som sätter passageraren i centrum, inte privata profitörer.
Beskedet från de rödgröna är bra, ett konkret exempel på att politiken kommer att växla in på nya spår efter ett maktskifte.
Som så mycket annat i alliansregeringens politik utformas den för storstäder. Inte kan man vänta att privata entreprenörer står i kö för att trafikera sträckan Boden-Gällivare. Det är linjerna mellan de tre storstadsområdena som lockar, där finns pengar att hämta. Det kan i sin tur gå ut över trafiken i glesbygdslän. Resurserna satsas på lönsamma linjer och investeringar i glesbygdslän eftersätts.
En S-ledd regering kan inte återställa allt som alliansregeringen drivit igenom. Men då det gäller järnvägen fäller man ned bommen för privatiseringar och satsar på att i snälltågsfart utveckla ett miljömässigt, nationellt järnvägsnät.