Borgarna tappar mark
Ingen regering har på så kort tid tappat så många väljare.
Foto: Fotograf saknas!
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
Under perioden 4-17 juni har 2864 svenskar fått svara på frågan om vilket parti de skulle rösta på om det vore val i dag.
55,7 procent av de tillfrågade gav sin röst till något av de rödgröna partierna.
Socialdemokraterna får 43,9 procent, vilket är nästan nio procentenheter mer än resultatet i riksdagsvalet 2006.
Vänsterpartiet får 6,2 procent och miljöpartiet 5,6 procent, vilket också är högre än partiernas resultat 2006.
Alla partier i den borgerliga regeringskoalitionen tappar mark jämfört med 2006.
Moderaterna backar till 22,4 procent. Folkpartiet ligger på 6,4 procent. Centern får samma resultat som vänsterpartiet och kristdemokraterna landar nära fyraprocentsspärren.
Tillsammans har de fyra partierna bara 39,4 procent. De fyra partierna är mindre än socialdemokraterna ensamma!
Det är ett bakslag för en regering som saknar motstycke i svensk nutidshistoria. Ingen regering har på så kort tid tappat så många väljare.
Det är dock inte överraskande.
Regeringen Renfeldt fick problem redan första dagen på jobbet. Två statsråd - Cecilia Stegö Chiló och Maria Borelius - tvingades avgå efter bara några dagar. Hösten 2007 lämnade sedan tungviktaren Mikael Odenberg försvarsministerposten under stort buller och bång.
Även på tjänstemannanivå har det varit stort manfall.
Det började med att Johan Forsell fick lämna posten som stabschef i statsrådsberedningen. Sedan fortsatte det med att Karin Forseke fick lämna uppdraget som regeringens expert på utförsäljningar och att Urban Funered fick avgå som statssekreterare i näringsdepartementet.
Därefter följde Ulrica Schenströms dramatiska avgång från uppdraget som statssekreterare i statsrådsberedningen - det vill säga rollen som Fredrik Reinfeldts absolut närmaste medarbetare.
Men den viktigaste förklaringen till regeringens tapp i väljaropinionen är inte alla dessa klavertramp eller Reinfeldts svaga ledarskap, utan att många upplever att den nya politiken är orättvis och oansvarig.
De högavlönade har fått kraftiga skattesänkningar, samtidigt som det blivit stora försämringar för arbetslösa, långtidssjuka och förtidspensionärer.
Klyftorna växer mellan människor och regioner.
Svenska folket har förstått att regeringen Reinfeldt inte bedriver någon arbetarpolitik, bara klassisk högerpolitik. Därför straffas regeringen av väljaropinionen.
För Mona Sahlin och socialdemokraterna är det ökade väljarstödet naturligtvis glädjande. Men det går verkligen inte att ta ut någon valseger i förskott.
Det återstår 29 månader till valet 2010. Väljaropinionen hinner svänga många gånger under den perioden.
Därför gäller det att partiet fortsätter med förnyelsen och moderniseringen av den egna politiken.
Skolpolitiken och jobbpolitiken har redan varit föremål för självkritisk debatt. I breda rådslag har partiet plockat fram nya förslag, krav och idéer.
Det är ett arbete som nu måste fortsätta inför partikongressen hösten 2009.
I den borgerliga pressen har Sahlin och hennes parti fått kritik för rådslagen. Men den socialdemokratiska politiken fungerar inte som någon enmansföreställning. I ett folkrörelseparti är det en självklarhet att engagera så många som möjligt.
Alla medlemmar och sympatisörer - inte bara riksdagsmännen och kommunalråden - ska ha en rimlig chans att framföra sina synpunkter. Demokratin måste få ha sin gång.