Torsdagen är Moderaternas dag i Almedalen. Det är inte omöjligt att det blir Fredrik Reinfeldts sista partiledartal i Visby.
Det går blytungt för Moderaterna i opinionsmätningarna. Ett regeringsskifte i höst är inget osannolikt scenario.
Därför kan det bli rejäl turbulens och många förändringar hos Moderaterna efter valet.
Det känns som att Reinfeldt har passerat bäst-före-datum.
Det finns dessutom andra hugade spekulanter till partiledarposten i M.
Två kvinnliga namn känns hetast – infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd och gruppledaren Anna Kinberg-Batra.
Minns var ni läste det först!
Men gissningsvis kommer även socialförsäkringsminister Ulf Kristersson att finnas med i matchen.
Även hos övriga borgerliga partier kan det bli ommöbleringar.
- I Folkpartiet, som trampar vatten i väljaropinionen, är jämställdhetsminister Maria Arnholm en tänkbar efterträdare till Jan Björklund.
Många efterlyser en starkare socialliberal profil hos Folkpartiet. Arnholm kan bli svaret på bönerna.
- Hos Kristdemokraterna kommer antagligen nyblivne EU-parlamentarikern Lars Adaktusson att framföras som ett partiledarämne.
Göran Hägglund framstår som en kul prick. Men uppenbarligen räcker det inte med bara gemyt för att vinna väljarna.
- Centerpartiet har redan haft en ingående debatt om Annie Lööf och gett henne ett starkt mandat. Därför lär hon sitta kvar om partiet bara klarar fyraprocentsspärren.
Dagens centerpartister nöjer sig med lilla.
Om bara ett år kan vi alltså se en helt ny uppsättning av borgerliga partiledare på scenen i Almedalen.
Annie Lööf, som var den som senast tog klivet in i partiledarkretsen, kan helt plötsligt vara den mest erfarna borgerliga partiledaren!
Vi kan få lära oss nya partiledarnamn som Elmsäter-Svärd (M), Arnholm (FP) och Adakutsson (KD).
Förhoppningsvis har denna nya generation även en annan syn på samarbetsmönstren i svensk politik än dagens hårt sammansvetsade borgarallians.
Sverige går mot ett nytt – och mer svårregerat – politiskt landskap. Därför behövs en öppenhet för nya samarbetsformer.
Socialdemokrater, miljöpartister och socialt inriktade delar av borgerligheten borde inte vara främmande för kompromisser och breda lösningar.