När jag jobbade på NSD:s lokalredaktion i Kiruna sommaren 1986 passade jag på att köpa boken "Borg Mesch - Drömmen om fjällen - berättelsen om en tid då allt blev annorlunda" (Prisma).
Med hjälp av fotografen Borg Meschs klassiska bilder skildrar Hans Andersson Kirunas framväxt och historia.
Under årens lopp har jag bläddrat många gånger i boken för att påminna mig om hur rasande fort det gick när Kiruna förvandlades från en stökig kåkstad till ett fungerande samhälle i början av 1900-talet.
1900 påbörjades uppförandet av Folkets Hus och stationshus. 1901 inleddes det första skolhusbygget. 1904 var det byggstart för epidemisjukhuset samt en polisstation med tingssal och arrestlokaler.
Kåkstaden revs. Arbetarna fick nya människovärdiga bostäder.
130 år efter grundandet av Luossavaara-Kirunavaara Aktiebolag (LKAB) befinner sig Kiruna i en ny stor förändring.
Gruvans expansion och sprickbildningarna gör att den gamla staden måste flyttas.
Runt det nya stadshuset (som togs i bruk 2018 och ligger omkring tre kilometer från den gamla stadskärnan) växer nu fram ett helt nytt centrum. Där kommer att finnas torg, stadspark, kontor, bostäder, skolor, kulturcentrum, hotell, handel och mycket annat.
Under måndagen var det spaden i marken för det nya polishuset. På plats fanns bland andra inrikesminister Mikael Damberg (S).
Den nya polisstationen ska stå klar 2023 och kontraktssumman uppgår till 430 miljoner kr.
Det är enorma pengar som nu investeras i samhällsomvandlingen. Men med tanke på Malmfältens betydelse för Sverige är det allt annat än orimligt.
Under decenniernas lopp har LKAB levererat miljard efter miljard till statskassan. Enbart i år delar LKAB ut 6,1 miljarder kr till ägaren staten. Rörelseresultatet 2019 uppgick till 11,8 miljarder kr.
Det är inte mer än rätt att en del av dessa pengar används för investeringar i polis och annan samhällsservice i Malmfälten. Det är helt enkelt pay-back-time.
Dessutom är det ju bra för LKAB som bolag. Även gruvarbetarna är ju beroende av att samhället fungerar.
I början av 1900-talet hade Hjalmar Lundbohm, LKAB:s legendariske disponent, ambitionen att göra Kiruna till ett mönstersamhälle. Det är en bra vision även för dagens LKAB.
Samhälle och företag lever i symbios. Utan kvalitet i de offentliga verksamheterna fungerar näringslivet sämre.
Det tål att påpekas för dem som alltid argumenterar för stora skattesänkningar så fort det talas om näringspolitik. Det finns annat som är viktigt.
Både folk och företag har glädje av att det offentliga investerar i skolor, sjukvård, fritidsanläggningar, polis och andra samhälleliga verksamheter. En god social infrastruktur är också en bra grund för jobb och ekonomisk tillväxt.