Det har varit en del oroväckande rubriker från Kalix den senaste tiden. 15 september avslöjade NSD att den lokala S-profilen Erkki Haarala lämnar sina kommunala uppdrag och 23 september skrev tidningen om Jan Bergendorff, ordförande för Kalix S-förening, som talar om en ”total spricka” i det lokala partiet.
För en utomstående betraktare är det svårt att säga vad som ligger bakom turbulensen. Men ett är i alla fall bergsäkert: Infekterade lokala bråk gynnar aldrig S.
Tag bara utvecklingen i Boden inför valet 2002. Tidningsrubrikerna slutade handla om företagsetableringar och annat positivt som skedde i den S-styrda kommunen.
I stället började nyhetsrapporteringen kretsa runt djupgående konflikter mellan ledande politiker i det socialdemokratiska partiet.
Följden blev ett präktigt bakslag i valet 2002. Bodensarna tappade förtroendet för de trätande sossarna. För första gången på 67 år förlorade Socialdemokraterna styråran i den gamla garnisonsstaden. Det tog åtta år att komma tillbaka till makten.
Eller titta på hur det gick i Kalix mellan 2006 och 2010. I kommunfullmäktigevalet 2006 samlade S hela 58 procent, ett fantastiskt valresultat. Men i valet 2010 backade partiet med hela tolv procentenheter och tappade den egna majoriteten.
Uppenbarligen uppskattade inte väljarna partiets ständiga trätor om skolpolitik och personfrågor som satte sin prägel på mandatperioden 2006-2010.
Det borde vara en läxa för socialdemokratin i Kalix likväl som i andra kommuner.
Rubriker om ”interna problem, avhopp och stor oenighet” är inget som vinner val.