Bredda styret i landstinget!

RÖDGRÖNT STYRE. Kristina Enholm (MP), Karin Åström (S), och Christina Snell Lumio (V) är överens om att deras partier ska fortsätta att styra Norrbottens läns landsting tillsammans. Men det skadar inte att göra ännu fler partier delaktiga i de tunga sjukvårdsbesluten.

RÖDGRÖNT STYRE. Kristina Enholm (MP), Karin Åström (S), och Christina Snell Lumio (V) är överens om att deras partier ska fortsätta att styra Norrbottens läns landsting tillsammans. Men det skadar inte att göra ännu fler partier delaktiga i de tunga sjukvårdsbesluten.

Foto: Jeanette Bergström

LEDARE2014-11-17 22:01
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.

Efter sju sorger och åtta bedrövelser blev det till sist fortsatt samarbete mellan S, V och MP i landstinget i Norrbotten. Det rödgröna styret består och håller ihop.

Gott så. Men det är viktigt att komma ihåg att denna samarbetskonstellation kommer att vara svagare än under de senaste mandatperioderna.

Socialdemokraterna minskade sin representation i landstingsfullmäktige från 33 till 27 mandat. V och MP fortsätter att ha tre respektive sex mandat.

Det betyder att den rödgröna trion tillsammans har 36 av 71 mandat i landstingsfullmäktige.

Med andra ord: Den rödgröna majoriteten vilar under fyra år framåt på bara ett ynka mandat.

Det räcker med att en enda ledamot i Socialdemokraternas, Vänsterpartiets och Miljöpartiets landstingsgrupper avviker för att det ska förändra majoritetsförhållandena.

Därför finns också anledning för den rödgröna ledningen att agera ödmjukt, bredda samarbetet och bjuda in fler partier till styrhytten.

På riksplanet har Stefan Löfven (S) slagit fast att hans regering ska vara en samarbetsregering. Det borde gälla även i landstinget i Norrbotten.

Det är bra om beslut om budget, landstingsplan och tunga sjukvårdsfrågor kan förankras bland så många som möjligt.

Det finns givetvis ideologiska skillnader mellan den rödgröna ledningen och oppositionen. Men de är knappast större än att de går att överbrygga.

Så här skrev V, M, C, FP och Sjukvårdspartiet i utkastet till styr- och samverkansdokument som diskuterades för bara några veckor sedan:

”Alla ska ha tillgång till hälso- och sjukvård. Den ska vara gemensamt finansierad, demokratisk styrd och så långt det är möjligt bedrivas i offentlig regi.”

Det är ungefär samma typ av formuleringar som S, V och MP nu använder sig av.

Därför behöver vi knappast vara rädda för att det ska bli ett nyliberalt systemskifte i norrbottnisk sjukvård om de rödgröna partierna bjuder in Kenneth Backgård (NS), Mattias Karlsson (M), Jens Sundström (FP) eller Anna-Stina Nordmark-Nilsson (C) till förhandlingsbordet.

De tidigare förhandlingsturerna med Vänsterpartiet, Sjukvårdspartiet och de borgerliga partierna visar att oppositionspolitikerna kan kompromissa och agera pragmatiskt när det kommer till kritan.

För socialdemokratin skadar det inte heller att signalera större ödmjukhet och beredskap för att söka bredare politiska lösningar.

Den kraftiga tillbakagången i årets landstingsval var – och förblir – en mycket allvarlig tankeställare för socialdemokratin i Norrbotten.

Det är ett något stukat och skadskjutet S-parti som tar hand om ordförandeklubban i landstingsstyrelsen.