Läsningen av Bonniers biografiserie ”Sveriges statsministrar under 100 år” har nu tagit mig till del 19.
Den handlar om S-ikonen Ingvar Carlsson som var statsminister i två perioder 1986-1991 och 1994-1996.
Författare är mångårige Brysselkorrespondenten Rolf Gustafsson och följaktligen handlar det en hel del om hur Carlsson röjde väg för det svenska EU-medlemskapet.
Ingvar Carlsson var statsminister när Sverige lämnade in sin ansökan om medlemskap 1991 och hade även samma roll när Sverige – efter en folkomröstningen 13 november 1994 – blev EU-medlem 1 januari 1995.
”Den socialdemokratiska rosen förenades med stjärnorna i Europaflaggan”, konstaterar Rolf Gustafsson.
Då var det ett kontroversiellt steg – icke minst inom arbetarrörelsen. Ja- och nej-falangerna stod mot varandra.
Men i dag – 20 år senare – har Sveriges EU-medlemskap blivit en del av den politiska vardagen.
Marita Ulvskog, som var en frontfigur för den socialdemokratiska nej-sidan 1994, betonar numera värdet av att Sverige finns på plats och påverkar besluten i Bryssel.
”Nu handlar det om vi ska skicka socialdemokrater, moderater eller andra att företräda oss i Bryssel”, förklarade hon i en NSD-krönika inför valet till Europaparlamentet 2009.
Det är en inställning som även förefaller ha ett ganska brett folkligt stöd.
Varje år ställer SCB frågan till ett statistiskt urval av svenskar: ”Är du i huvudsak för eller mot det svenska medlemskapet i EU eller har du ingen bestämd åsikt?”
Enligt den senaste mätningen – i november 2014 – är det bara 20,9 procent av de tillfrågade som är direkta motståndare till EU-medlemskap.
De flesta svenskar verkar numera vara inställda på att göra det bästa möjliga av EU-medlemskapet och påverka EU-maskineriet, vilket är en rimlig hållning.
Det som sker i EU-kommissionen och Europaparlamentet berör i allra högsta grad även den svenska vardagen.
Enligt SKL (Sveriges kommuner och landsting) påverkas omkring 60 procent av de kommunala besluten indirekt eller direkt av EU-beslut.
I det senaste valet till Europaparlamentet 2014 kunde vi även se ett växande valdeltagande.
Fler svenskar verkar se värdet av att göra sina röster hörda i Europapolitiken, även om engagemanget fortfarande är lågt jämfört med riksdagsvalen.
Ingvar Carlsson – numera en åldrad statsman i Tyresö (han fyllde 80 år i höstas) – kan känna sig rätt nöjd.
Fler – både i hans eget parti och samhället i stort – har upptäckt värdet av att Sverige tar plats vid sammanträdesborden i Bryssel.