Dags för Carlssons råd
Förre statsministern Ingvar Carlsson (S) föreslog ett ekonomiskt säkerhetsråd redan 1995. Nu är det hög tid att göra verklighet av tanken!
Ingvar Carlsson (Socialdemokraternas partiordförande 1986-1996) föreslog ett ekonomiskt säkerhetsråd redan på sin tid.
Foto: SUVAD MRKONJIC
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
Ska det kommande G 20-mötet i London bli ett till i den långa raden eller tvingar djupet i den ekonomiska krisen fram skärpning och konkreta åtgärder?
Förutsättningarna är minst sagt tuffa. Sedan förra hösten har världsekonomin gått i totalt spinn. Den globala tillväxten väntas backa med 0,5 procent i år.
Optimisterna ser tecken på att det värsta snart skulle kunna vara över. Andra tror att det kommer att bli värre innan det blir bättre.
Den stora osäkerheten är en del av problemet och skärper kravet på konkret handling.
G 20 består av de viktigaste ekonomierna i världen. Förutom de traditionella stormakterna ingår också stora utvecklingsländer, som Kina, Indien och Brasilien.
Gruppen har ingen formell makt, men det man kommer överens om får stort genomslag på världsekonomin eftersom G 20-länderna står för hela 85 procent av världens bruttonationalprodukt.
De två viktigaste uppgifterna för aprilmötet är att få fart på världsekonomin igen och att fortsätta stabiliseringen av de finansiella systemen.
När det gäller den ekonomiska aktiviteten finns dessvärre två falanger inom G 20.
USA och Storbritannien har offensivt ökat efterfrågan i sina ekonomier och vill ha draghjälp av andra länder. Minst 2 procent av BNP bör avsättas för stimulansåtgärder 2009 och 2010, anser USA.
Tyskland är det land som tydligast står för den andra linjen, den som hävdar att man bör manövrera försiktig och inte pumpa upp efterfrågan kraftigt.
Den svenska regeringens kamrersaktiga fixering vid budgetsaldot och oviljan att satsa på stimulansåtgärder liknar den tyska inställningen, fast Reinfeldt-Borg är ännu ängsligare än den tyska förbundskanslern Angela Merkel.
Med starka motsättningar inbyggda i G 20-gruppen lär det inte bli några besked om ytterligare stimulanser som skulle kunna skingra den förhärskande pessimismen och få bättre fart på världsekonomin.
Den akuta uppgiften är förstås den mest angelägna. Men på sikt är det lika viktigt att förvandla finansmarknaden från dagens Rambo i porslinsbutiken till den ödmjuke tjänare som den bör vara.
I diskussionen om ett nytt globalt regelverk måste alla länder involveras. Därmed blir G 20:s sammansättning problematisk.
För även om G 20 speglar olika sorters ekonomier är många regioner och intressen ändå inte representerade.
G 20 talar om att bredda Världsbanken och Internationella valutafonden så att de bättre motsvarar dagens ekonomiska verklighet. Det är bra.
Men det behövs också ett globalt organ förankrat i FN som har legitimitet att agera i akuta kriser.
Ett konkret förslag om ett sådant ekonomiskt säkerhetsråd existerar faktiskt.
Det lades fram redan 1995 av en kommission ledd av förre s-ordföranden Ingvar Carlsson.
Tiden var inte mogen då. Idag är den sannerligen det.