LO:s avtalssekreterare Torbjörn Johansson avvisar Centerpartiets förslag om lägre löner för nyanlända. Han beskriver det som ”mycket illa genomtänkt”.
”Vi vägrar teckna avtal som baseras på etnicitet, det kommer inte att ske”, säger han, vilket framstår som en mycket rimlig princip.
Sverige skulle hamna i ett lönepolitiskt gungfly om vi börjar ha löneavtal som bygger på om människor är födda i Sverige eller i ett annat land.
Utgångspunkten måste vara likvärdig lön för likvärdigt arbete.
En undersköterska, som är född i Syrien, ska behandlas på samma sätt och ha samma villkor som en undersköterska, som är född i Sverige.
Som LO-ekonomerna Torbjörn Hållö och Sebastian de Toro påpekade i en debattartikel i Expressen 29 december finns dessutom redan mycket generösa villkor för företag som vill anställa nyanlända.
”Ett företag som anställer en flykting som har fått uppehållstillstånd till en månadslön på 20 000 kronor behöver ofta inte betala mer än en bit över 10 000 kronor”, konstaterar de.
Detta beror på att arbetsgivare får en skatterabatt i form av ett nystartsjobb när de anställer nyanlända.
Skatterabatten gäller under de första tre åren från det att personen fått sitt uppehållstillstånd.
”Om inte näringslivet är nöjt med att betala en månadslön på 10 000 kronor blir frågan: Hur långt ner vill de gå för att våga anställa?”, undrar Hållö och de Toro.
Det är en befogad fråga. Hur låga ska lönerna egentligen vara i Annie Lööfs Sverige ?
Talar vi om en månadslön på 9000, 8000 eller 7000 kronor i månaden?
Med andra ord handlar det om lönenivåer som gör att dessa människor knappast kommer att klara av att betala mat, hyra, leva ett anständigt liv och spara ihop till en vettig pension.
Den centerpartistiska låglönestrategin blir alltså i praktiken en bidragsstrategi.
Vi kommer att få fler socialbidragstagare när människor inte kan leva på sin lön.