Därför är Borg inte utan ansvar
Ansvaret för att krisen blivit så djup - djupare i Sverige än på många andra håll - bär alliansregeringen ensam.
Otrygga människor konsumerar inte, de sparar. På så sätt har Anders Borgs och alliansregeringens politik bäddat för en sämre ekonomisk utveckling i Sverige än i andra EU-länder.
Foto: JANERIK HENRIKSSON / SCANPIX
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
" Tunga industriländer som Sverige, Finland och Tyskland, drabbades särskilt hårt. Vi är mer exportorienterade."
Du har hört den förut, finansminister Anders Borgs förklaring till den djupa nedgången i Sverige.
Budskapet är att de stora problemen i svensk ekonomi inte har att göra med alliansregeringens politik utan beror på den globala krisen.
Att den världsomfattande konjunkturnedgången inte är alliansregeringens verk är förstås klart.
Men det är orimligt att Anders Borg friskriver sig från allt ansvar för att krisen slår så hårt just i Sverige.
Sverige har ju haft ett betydligt snabbare fall i tillväxt än majoriteten av EU-länderna.
Det är riktigt att Sverige är ett ovanligt exportberoende land. EU-länderna exporterar i genomsnitt 40 procent av den samlade produktionen, i Sverige gick förra året hela 54 procent av BNP på export.
Men är det detta som förklarar den anmärkningsvärda nedgången?
I en artikel skriven av två ekonomer på Svenskt Näringsliv ifrågasätts den tolkningen.
"Vår exponering mot fordonsindustrin och andra investeringsvaror har visserligen sänkt vår export betydligt, men jämfört med andra länder är vårt exportfall inte exceptionellt", skriver Jonas Frycklund och Fabian Wallen i Dagens Industri (5/9).
De konstaterar att Sveriges export minskat ungefär i linje med genomsnittet i Västeuropa.
Att Sverige tappat så mycket i BNP beror snarare på ett stort fall i privat konsumtion, menar artikelförfattarna.
Trots ökade realinkomster sparar svenskarna mer än hushåll i andra länder.
"Av någon anledning är svenskarna räddare för krisen än vad andra är", skriver Frycklund/Wallen och tror att det myckna talet om kris skrämt upp svenskarna.
En betydligt mer närliggande förklaring till varför Sverige skiljer ut sig från andra länder är förstås den förda ekonomiska politiken.
Den borgerliga regeringen har försvagat de sociala trygghetssystemen i Sverige.
A-kassan och sjukförsäkringen har försämrats. Den offentliga sektorn har tvingats spara och skära ned. Även för medelklassen har hotet om arbetslöshet blivit en påtaglig realitet.
Otrygga människor konsumerar inte, de sparar.
På så sätt har alliansregeringens politik bäddat för en sämre ekonomisk utveckling i Sverige än i andra EU-länder.
Nu aviserar regeringen 10 miljarder kronor extra till kommuner och landsting 2010.
Men det sker först efter ett förlorat år av passivitet och undanflykter. Och trots tillskottet förmår inte de nya miljarderna fylla igen de stora hål som uppstår i arbetslöshetens spår, bl a i form av kraftigt stigande socialbidragskostnader
Regeringen kan inte beskyllas för att Sverige drabbats av en global ekonomis kris.
Men ansvaret för att krisen blivit så djup - djupare i Sverige än på många andra håll - bär alliansregeringen ensam.