LO-utredaren Kjell Rautio reagerar starkt mot dem som drar likhetstecken mellan LO:s och Vänsterpartiets förslag om vinstdrivande företag i välfärdssektorn.
Han understryker att LO inte vill ha ett idiotförbud mot alternativa driftsformer. Däremot kräver LO starkare regleringar.
På LO-bloggen reder Rautio ut begreppen.
1. LO vill inte vill ha några ”Alexanderhugg” som skapar driftsstörningar som går ut över sjuka, åldringar eller skolelever.
2. LO vill att de lokala förhållandena ska styra. Avgörandet ska alltid ligga hos de lokala politikerna i kommuner och landsting.
Han exemplifierar med den privata vårdcentralen i hans gamla hemby Vittangi.
”Landstinget har tecknat ett avtal med personalägda Praktikertjänst för att trygga vården”, konstaterar han.
Uppenbarligen är det en lösning som fungerar utmärkt.
Praktikertjänst har under nästan hela tiden haft tre läkare permanent stationerade i Vittangi. Tidigare, när landstinget drev verksamheten i egen regi, tvingades det ofta anlita stafettläkare, vilket innebar en stor utgift för skattebetalarna.
”Som jag förstått det, när jag talar med släkt och vänner i Vittangi, driver Praktikertjänst idag vårdcentralen utan att låta vinstdriften gå ut över kvaliteten. De flesta av mina bekanta i Vittangi säger sig också vara relativt sett nöjda med vårdcentralens verksamhet”, framhåller Rautio.
Vittangimodellen ligger dessutom helt i linje med LO:s uppfattning.
”Kommuner och landsting kan i vår modell faktiskt tillåta privata aktiebolag med vinstuttag. Men då måste de inför sina väljare motivera varför de tillåter att skattepengar går till privata vinstuttag”, förklarar Kjell Rautio.
Det är bra att det sägs i klartext valåret 2014. Bland borgerliga debattörer finns en tendens att bunta ihop hela den politiska vänstern (S, LO och V) i samma åsiktspaket.
Men det finns klara skillnader mellan Socialdemokraternas, LO:s och Vänsterpartiets förslag om vinstdrivande företag i skola, vård, omsorg.
S-linjen är klar. Det finns inga skäl att stoppa verksamheter som fungerar bra. Däremot ska det finnas tydliga kvalitetskrav.
Tag exempelvis friskolorna. Luckor i lagstiftningen har gjort att vissa friskolor struntar i bibliotek, studievägledning och skolsköterskor.
Eftersom de får lika mycket pengar som de kommunala skolorna har ägarna i stället kunnat ta ut det som ekonomiska överskott.
Det är ingen rimlig ordning. Kvaliteten i skolor, äldreomsorg och vård måste alltid gå först.
Vinsten ska inte vara den viktigaste drivkraften, som Stefan Löven uttrycker saken.
Det är en seriös och verklighetsförankrad position.
Många människor upplever att marknadstänkandet gått för långt. Många efterlyser starkare regleringar och bättre kvalitetskontroll.
Men man bör samtidigt komma ihåg att det finns många alternativ som är uppskattade av brukarna. Alla privata aktörer är inte råa riskkapitalister.
Några bolag har misskött sig. Minns Carema, JB och en del andra exempel.
Men i de flesta fall tiger hälsan still. Patienter, skolelever, föräldrar, åldringar och anhöriga är glada och nöjda med alterrnativen.
Därför känns det som att S har hittat en gyllene medelväg och klok reformistisk linje.
Starkare regleringar – till exempel krav på personaltäthet och vettigt innehåll i verksamheten – är bättre än förbud.