Under 24 år – nästan ett helt kvartssekel – har Kenneth Backgård (SJVP) varit oppositionspolitiker i Region Norrbotten (landstinget som vi sa förr).
Landstings- och regionråden har kommit och gått – K-G Holmqvist, Toivo Hofslagare, Yvonne Stålnacke, Kent Ögren, Maria Stenberg, Anders Öberg och Glenn Berggård – men opponenten Backgård har bestått.
Oavsett vem som suttit vid styrspaken har budskapet från Backgård varit detsamma.
Högljutt har Backgård kritiserat den påstådda centraliseringen till Sunderby sjukhus och motsatt sig strukturförändringar inom förlossningsverksamheten, akutkirurgin och annat.
I debatten har han och övriga sjukvårdspartister pläderat för stora besparingar i kulturen, det regionala utvecklingsarbetet och länstrafiken. I våras talades om neddragningar på 90 miljoner kr.
Därför var det med intresse som jag såg fram emot det första regionfullmäktigemötet efter valet, där Backgård blev den stora segerherren och petade de rödgröna partierna från maktens taburetter.
Många såg framför sig att det skulle bli räfst och rättarting med tanke på allt vad Backgård och SJVP sagt och lovat under 24 år.
Det blev dock bara tre marginella förändringar i den strategiska planen för perioden 2019-2021.
Till 99,9 procent fortsätter planen att bygga på riktlinjerna från det gamla rödgröna styret.
Den nya satsningen på sjuksköterskelönerna är i och för sig vällovlig.
I en budget på nästan åtta miljarder kr är dock 50 miljoner kr inga stora pengar. Det handlar i realiteten om några promille av regionbudgeten.
Frågan är hur långt det kommer att räcka för att lösa rekryteringsproblemen i Norrbotten. Vi vet ju att även andra landsting och regioner gör allt vad de kan för att locka till sig kvalificerad sjukvårdspersonal.
Noterbart är också beskedet om distriktssköterskemottagningarna. Som oppositionsråd har Backgård länge talat om att glesbygden fått stryka på foten. Men framtidsplanen rymmer inga konkreta förslag om nya mottagningar.
Istället ”utreds och planeras för införandet av ortsplacerade distriktssköterskemottagningar under planperioden”, enligt förslaget från Backgård & Co.
Valrörelsens skarpa besked har alltså nu devalverats till en utredning som ska pågå under ett par år.
Det är ännu för tidigt att dra några tvärsäkra slutsatser om den nya regionledningen. Den första insatsen efter valet påminner emellertid om den gamla folksagan om Mäster Skräddare.
Sagan handlar om en man som går till en skräddare med en bit tyg för att få en rock sydd.
Skräddaren berättar att den blir färdig på lördag. På lördagen återkommer mannen. Skräddaren säger att ”det bidde ingen rock. Det bidde ett par byxor.” Han säger att de blir färdiga nästa lördag.
De kommande lördagarna upprepas samma scen; skräddarens besked leder till ett allt mindre plagg: först en väst, sedan en vante, därefter en tumme och till slut ingenting.
Så kändes det efter regionfullmäktige 9 oktober.
Det bidde en tummetott av Backgårds alla storstilade besked. Fortsättning följer när det nya regionfullmäktige samlas 21-22 november.