I Norrbotten har vi lärt känna lokala partiuppstickare som Övertorneå-alternativet, Kirunapartiet, Framtid Jokkmokk, Malmfältens Väl, Sjukvårdspartiet och Samelistan, för att nämna några exempel.
Men det är inte bara i Norrbotten som det uppstår nya lokala partier. Trenden är likartad över hela landet.
Tidningen Dagens Samhälle berättar att rent lokala partier har tagit plats i fullmäktige i 117 kommuner efter höstens kommunalval.
Visserligen är det några färre än efter valet 2010. Men deras makt ökar.
I drygt 160 kommuner innebar valresultatet att inget av de traditionella blocken (alliansen och de rödgröna) får egen majoritet. Det är dubbelt så många som mandatperioden 2010-2014. Fler småpartier har fått en vågmästarställning.
Det gör också att vi ser nya samarbetsmönster växa fram på lokal nivå.
”Tidigare har lokala partier ofta stått sist på listan när de etablerade partierna formar styren. Men nu behövs de för att bygga stabila koalitioner, och vi får fler okonventionella lösningar”, konstaterar kommunforskaren David Karlsson vid Göteborg universitet som intervjuas i Dagens Samhälle.
För Socialdemokraterna och andra etablerade partier är det bara att gilla läget och göra det bästa möjliga i den nya situationen.
Man får helt enkelt laga efter läge i Kiruna, Boden och andra kommuner med oklara majoritetsförhållanden.
En som redan skaffat sig viss vana av att orientera i det nya, mer splittrade politiska landskapet, är Kristina Zakrisson, S-kommunalråd i Kiruna.
Under mandatperioden 2010-2014 höll hon ihop en samarbetskonstellation med S, V och det lokala partiet Samelistan för att kunna bilda en fungerande majoritet i kommunfullmäktige.
Efter valet 2014 har dessutom lokalpolitiken i Kiruna blivit ännu mer splittrad. I kommunfullmäktige ingår numera hela tolv partier, vilket är rekord i Sverige!
Det har tvingat Kristina Zakrisson och Socialdemokraterna att bredda samarbetet ännu mer.
Numera styrs Kiruna av en koaliton med S, Vänsterpartiet, Samelistan plus Moderaterna och Feministiskt Initiativ.
Man får tycka vad man vill om att sossar och moderater samarbetar.
Men personkemi, en pragmatisk inställning till de kommunala frågorna och behovet av lokal samling gör att vänster och höger ibland kan göra gemensam sak.
Kiruna är dessutom inte det enda exemplet på den typen av breda blocköverskridande styren.
Även i Strängnäs, Vimmerby, Åtvidaberg, Katrineholm och Eslöv har S och M gjort gemensam sak. Det har isolerat ytterlighetspolitiker och populister från makten.
Sämre lokala styren kan man, för övrigt, tänka sig i det nya politiska landskapet i Sverige.
Klart är i alla fall att mönstren från rikspolitiken inte alltid är självklara på lokal nivå.