Regeringen ser på medan en hel befolkning utrotas

Sverige har allltid varit en stark röst för internationell solidaritet, men de senaste åren kommer att gå till historien som en skamfläck, skriver NSD:s ledarskribent Sara Benabdellah.

Biståndsorganisationer larmar om svält i Gaza. Här kämpar kvinnor och flickor för att få mat tilldelade sig vid ett distributionscenter i Khan Younis.

Biståndsorganisationer larmar om svält i Gaza. Här kämpar kvinnor och flickor för att få mat tilldelade sig vid ett distributionscenter i Khan Younis.

Foto: Abdel Kareem Hana/AP/TT

Ledare2025-07-30 00:01
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.

I en artikel ser jag en bebis. 

Med vackra bruna ögon och ett leende som får ens hjärta att smälta. Men på bilden ser jag också att hon är bara skinn och ben. 

Mamman berättar att bebisen slutade andas på morgonen. Hon låg i sin mammas famn och slutade plötsligt andas. Det fanns ingenting mamman kunde göra. 

Jag vill inte föreställa mig maktlösheten. 

Att tvingas lyssna på ens bebis skrik som blir tystare och tystare. Att inte kunna mata sitt barn. 

Till den grad att barnet svälter ihjäl i ens famn. 

Minst 20 barn har dött de senaste dygnen, på grund av brist på mat, enligt hälsoministeriet i Gaza, rapporterar BBC.

Många befinner sig i ett stadium av livshotande undernäring. Det innebär att även om de får mat i dagsläget är det inte säkert att de överlever. Om de överlever riskerar de att få bestående skador på kroppens organ och funktioner. Bestående skador av svälten, men de är också traumatiserade av allt de har fått se. Familj, släkt, vänner som har mördats framför deras ögon. Barn som svultit ihjäl i deras famnar. 

Människorna i Gaza dricker vatten blandat med salt för att få i sig någonting över huvud taget. Vatten blandat med salt. Ofta smutsigt vatten. Men vatten med salt. 

Det är det enda de får i sig. På andra sidan gränsen står tusentals lastbilar fyllda med mat, men de släpps inte in. 

Sverige har alltid varit en stark röst för internationell solidaritet, men de senaste åren kommer att gå till historien som en skamfläck. 

Med kastruller i ena handen och slevar i andra går demonstranter ute på Sveriges gator och ropar för Palestinas folk. 

"Sluta döda Gazas barn!" 

"Alla barn är våra barn!" 

Demonstranterna har gråten i halsen. Desperationen blir allt värre. Bilderna och filmerna som kommer från Gaza är hjärtekrossande. 

Men de möts av tystnad. Vecka efter vecka. 

Svenska regeringen låter bli att lyssna på folket. 

Vi alla ser vad som händer i Gaza. Nyhetsflödena fylls mer och mer. 

Hur kan regeringen se på när en hel befolkning är på väg att utrotas?

Det går att sätta press och påverka på andra sätt än att säga att "Sverige är mycket kritiska mot Israel nu", som Ulf Kristersson uppgav i Aktuellt.

Kräv ett omedelbart stopp av folkmordet. 

Kräv ett stopp av krigsbrotten som pågår öppet dagligen.

Kräv att gränsen öppnas, att hjälporganisationer ska få komma in. 

Återuppta stödet till UNRWA som är den enda organisationen som kan nå fram och hjälpa folket i Gaza. 

Flera hjälporganisationer, bland annat Rädda barnen och Läkare utan gränser har vädjat till Sverige att stödja UNRWA eftersom de har bäst möjligheter att få fram nödhjälp. 

Stoppa Sveriges vapenhandel och sätt ekonomisk press på Israel. 

Regeringen måste agera i alla forum där Sverige har en röst. Låt inte Sveriges tydliga röst för internationell solidaritet tyna bort ännu mer. 

Israeliska människorättsorganisationer har nu gått ut med att det som sker i Gaza är ett folkmord. Och att folkmordet möjliggörs på grund av tystnaden från omvärlden. 

Ledande israeliska politiker har varit öppna med vad det är som pågår. Att de vill utplåna det palestinska folket. 

Att hela Gaza ska jämnas med marken. 

Det går inte att titta på när en av vår tids största katastrofer pågår framför våra ögon. 

Muhammad, Yahya, Zeinab och Yazan är några av barnen som har svälts till döds. 

Det hade kunnat vara våra barn.