Det he(M)liga stödet
Moderaterna får mer pengar från anonyma donatorer än vad Socialdemokraterna får från fackföreningsrörelsen.
Urban Bäckström och Svenskt Näringsliv satsar stora pengar för att få en politik som stödjer arbetsgivarnas intressen.
Foto: PONTUS LUNDAHL / SCANPIX
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
Kopplingen mellan Socialdemokraterna och facket är dock ingen nyhet. LO:s stöd beslutas öppet och demokratiskt på LO-kongresserna. Samarbetet är ett väl känt faktum sedan mer än 100 år.
Inte heller är det konstigt att facket engagerar sig politiskt. Politiska beslut om arbetsrätt, sjukförsäkring, a-kassa och pensioner påverkar löntagarna.
Att LO arbetar för att få in fler LO-medlemmar i beslutsförsamlingarna innebär dessutom ett demokratiskt mervärde. Det är bra att vanliga människor som har förankring på verkstads- och sjukhusgolven tar på sig politiskt ansvar. Det motverkar elitiseringen av politiken och gör den till en angelägenhet för de breda folklagren.
Därför är LO:s politiska engagemang inte ett dugg anmärkningsvärt.
De som kritiserar samarbetet mellan LO och Socialdemokraterna borde även studera hur det ser ut på den borgerliga kanten. Moderata Samlingspartiet har ett stort beroende av ekonomiskt stöd från privata kampanjgivare.
Under valåret 2006 hade moderaterna intäkter från privata donationer på totalt 30 miljoner kronor, visar en färsk rapport från Arbetarrörelsens Tankesmedja. Det är åtta gånger mer än alla andra riksdagspartier tillsammans!
Moderaterna har dessutom ytterligare en intäktsform som andra partier saknar. De erbjuder företag och närstående organisationer möjlighet att ge dolda bidrag genom annonser i partitidningen Medborgaren.
Enligt Tankesmedjans rapport kunde partitidningen tack vare denna form av indirekt partistöd leverera i genomsnitt omkring sex miljoner kronor per år till partikassan under åren före valet 2006.
Till detta ska läggas det indirekta stödet från Svenskt Näringsliv (gamla SAF). Svenskt Näringsliv satsar mer pengar på opinionsbildning än alla riksdagspartier tillsammans.
Till exempel använde man 503 miljoner kr, exklusive personalkostnader, under eurokampanjen 2003. Valåret 2006 uppgick kampanjpengarna till nästan lika mycket, enligt Tankesmedjans granskning.
Detta är verkligen ingen opolitisk propagandaverksamhet. Syftet är inte att stärka facket eller löntagarnas rättigheter, utan att få en politik som företräder arbetsgivarnas intressen.
Beställningslistorna från Svenskt Näringsliv genomförs dessutom nu i rask takt av den borgerliga regeringen. Före valet 2006 önskade Urban Bäckström, vd i Svenskt Näringsliv (tillika gammal moderatpolitiker) bland annat slopad förmögenhetsskatt, sänkt a-kassa, tuffare villkor i sjukförsäkringen och nedskärningar i arbetsmarknadspolitiken.
Punkt efter punkt kan prickas av. Bäckström beställer - Littorin, Borg och Reinfeldt verkställer.
Självfallet är det upp till både företag och enskilda personer att skänka kampanjpengar till politiska partier, om man så vill. Men det är rimligt att kampanjbidragen redovisas öppet.
Socialdemokraterna hymlar inte med hur mycket pengar de får från LO-facken - det handlar om ungefär 19 miljoner kronor per år. Partiet offentliggör även namnet på alla privatpersoner som donerar mer än 20 000 kronor.
Moderaterna präglas inte av samma öppenhet, trots att de privata donationerna (30 miljoner kronor under valåret 2006) utgör en stor del av partikassan.
Annorlunda uttryckt: De borgerliga opinionsbildarna borde städa framför egen dörr innan de ifrågasätter hundra år av fackligt-politiskt samarbete.
Faktum är ju att Moderaterna får mer pengar från hemliga och anonyma donatorer än vad Socialdemokraterna får från fackföreningsrörelsen.