Under tisdagen var skolpolitiken det hetaste ämnet i riksdagen. Miljöpartiet hade begärt en extra debatt om skolan.
Skälet är katastrofsiffrorna i den internationella PISA-mätningen. På punkt efter punkt (matematik, läsning och naturkunskap) har den svenska skolan tappat mark.
Problemen är ingen nyhet. Lärarfacken har länge varnat för utvecklingen. Skolverket, SNS och enskilda forskare har pekat på växande skillnader och sjunkande resultat.
I det läget borde skolan ha varit det högst prioriterade området i statsbudgeten för 2014. Men icke.
Den stora ”reformen” i regeringens statsbudget för 2014 är det femte jobbskatteavdraget, som beräknas ge en normalinkomsttagare ungefär 200-300 kronor i sänkt skatt per månad.
Faktum är att regeringen satsar 20 gånger mer på skattesänkningar än resurser till skolan!
Det är en politik som rimmar illa med behoven i skolan. Men politiken har också dålig folklig förankring.
Den fackliga tankesmedjan Katalys lät tidigare i höst Novus Opinion göra en mätning.
Den visar att en förkrossande majoritet av svenska folket vill ha större satsningar på skolan istället för nya skattesänkningar.
I mätningen ställdes frågan: Om du måste välja mellan ett femte jobbskatteavdrag på cirka 250 kr i sänkt inkomstskatt per månad eller att motsvarande pengar istället används till att satsa på kvalitetsförbättringar i skolan, vilket väljer du då?
På detta svarade 76 procent att de föredrog pengar till skolan, endast 16 procent föredrog sänkt skatt.
Det är dessutom en uppfattning som finns också bland borgerliga kärnväljare. Även bland de borgerliga väljarna är det en majoritet - 59 procent - som prioriterar skolan framför mer pengar i den egna plånboken.
Det är ingen överdrift att säga att regeringen hamnat i otakt med väljarkåren.
I den socialdemokratiska skuggbudgeten finns emellertid en rejäl satsning på skolan. S vill använda 4,5 miljarder kr för mindre klasser i grundskolan och för att stärka lärarna.
För S går investeringar i skolan före sänkt skatt.
Förmodligen är det också ett av skälen till att opinionsmätningarna pekar på att det kan bli ett maktskifte i september nästa år.
Regeringspartierna har misslyckats med skolpolitiken – ett av politikens mest fundamentala områden. Allt fler efterlyser en annan politik och en annan skolminister.
Även borgerliga opinionsbildare har börjat inse att den nuvarande politiken nått vägs ände och att det krävs ett omtag.
”Jan Björklund borde gråta”, som Anna Dahlberg, politisk chefredaktör i liberala Expressen, uttrycker saken i en träffsäker kommentar 7 december.