"Pajalabornas nya kännetecken är leendet", säger kommunalrådet Kurt Wennberg (S) när jag besöker honom i kommunhuset i Pajala.
Så var det inte för tio år sedan. Då förknippades Pajala med befolkningsutflyttning, kvinnounderskott och hög arbetslöshet. Det var ett samhälle på dekis.
Men nu kokar det av optimism och framtidstro. Northland Resources satsning på gruvverksamhet i Kaunisvaara innebär en ny tideräkning för Pajala och hela Norrbotten.
Det handlar om investeringar av monumentala mått. Sedan starten 2003 har Northland Resources investerat totalt åtta miljarder svenska kronor för att utvinna järnmalmskoncentrat från fyndigheterna i Pajala.
Läs siffran en gång till och noga: Northland Resources har redan investerat åtta tusen miljoner svenska kronor!
Från början var många skeptiska på norrbottniskt vis. Handlar det bara om lycksökare och hugskott? I en NSD-artikel 10 december 2007 sågades satsningen dessutom av en känd gruvkonsult.
Men det är svårt att säga att Northland Resources inte menar allvar.
I dag grävs det för fullt i Tapuli-fyndigheten utanför Kaunisvaara. Det snart färdigbyggda anrikningsverket och den enorma truckverkstaden står som påtagliga bevis i terrängen.
I Svappavaara och Narvik investerar bolaget i en omlastningsstation respektive en hamnanläggning.
"Både kundkontrakt och finansiering är klara", berättar kommunikationschefen Niclas Dahlström som visar runt på gruvområdet.
Jag kan inte undgå att bli imponerad.
När jag besökte Kaunisvaara för två år sedan möttes jag av ödemark och blötmyrar. I dag ser jag en gigantisk industriell verksamhet som får datorhallarna i Luleå att blekna vid en jämförelse.
Många är intresserade av att jobba åt Northlands Resources. Annonseringen i länstidningarna och på bolagets hemsida har gett stor effekt.
"Vi har fått in totalt 3500 ansökningar", berättar Dahlström.
Bolaget räknar med att anställa 150 nya medarbetare i höst.
Men redan nu sjuder det av aktivitet i lilla Kaunisvaara, en by med bara 130 bofasta invånare.
Bara under byggfasen sysselsätts ungefär 350 personer.
"I början av 2015 kommer vi att ha ungefär 450 personer i den operativa verksamheten. Dessutom tillkommer cirka 300 personer som ska frakta järnmalmskoncentratet till omlastningsstationen i Svappavaara. Totalt handlar det om 700-800 personer inom bara produktion och logistik", berättar Dahlström.
Kommunalrådet Kurt Wennberg räknar även med stora multiplikatoreffekter.
"Varje gruvjobb ger ungefär tre andra jobb", säger han.
Underlaget för privat och offentlig service blir helt enkelt större. Gruvfolket behöver ju äta, uträtta bankärenden, åka taxi, handla kläder, besöka vårdcentralen m m.
Wennberg säger själv att han har det bästa kommunalrådsjobbet i Sverige. Men gruvbolagets snabba och kraftiga expansion innebär också utmaningar för en liten kommun.
"De två största är infrastrukturen och bostadsfrågan", säger han.
Wennberg har uppvaktat statsråd, departementet och myndigheter för att peka på behovet av insatser i Pajala. Han talar om satsningar på i storleksordningen 300-400 miljoner kronor.
"Vi har en kommunal investeringsbudget på totalt 17 miljoner kronor. Men vi behöver investera betydligt mer för att klara reningsverk, vattenförsörjning, vägar, bostäder, skolor och annan samhällsservice", säger han.
Statsminister Fredrik Reinfeldt (M) ville dock inte tala om något Pajala-paket under sitt besöki i slutet av februari.
"Det kan vara klokt att inte accelerera för snabbt", sa Reinfeldt i NSD 28 februari.
Men utvecklingen i Pajala sker i turbofart. Och då gäller det att även statsmakterna är på tå.
Det räcker inte med att lyssna artigt på lokalpolitikerna. Det behövs action från ansvariga departement och myndigheter.
Det handlar inte om att bedriva regional nödhjälpspolitik eller om att hålla en döende bygd under armarna. Nu handlar det om tillväxt- och utvecklingspolitik i ordens bästa bemärkelser.
På samma sätt som Mälardalen behöver vägar, järnvägar, broar, bredband och bostäder för att att kunna utvecklas behövs fungerande infrastruktur även i norr.