Utrikesminister Margot Wallströms besök i Moskva och samtal med sin ryska kollega Sergej Lavrov är ett av flera tecken på att Sveriges regering söker en normalisering av förbindelserna mellan de två länderna.
Även formuleringarna om Ryssland i regeringens utrikespolitiska deklaration är annorlunda än tidigare.
Fortfarande fördöms Rysslands aggression mot Ukraina och annekteringen av Krim. Men deklarationen innehåller även mer positiva skrivningar.
"Sverige behöver en bred ansats i förhållande till Ryssland. Vi ska upprätthålla en politisk dialog, verka långsiktigt och uppmana Ryssland till samarbete istället för konfrontation", sa Wallström i riksdagen 15 februari.
Det var också de budskap som Wallström framförde under tisdagens samtal i Moskva.
Samma synsätt är även utgångspunkten för Sveriges ordförandeskap i både Barentsrådet och Östersjöstaternas råd, där Ryssland är ett viktigt medlemsland.
Som Margot Wallström uttrycker saken: "Vi vill se ett Östersjöområde som präglas av respekt, tillit och trygghet. Samarbete för att öka säkerheten och möta utmaningar som miljöhot ska främjas, liksom bättre villkor för regional utveckling och mellanfolkliga kontakter."
Ett sådant förhållande, som präglas av samarbete och dialog, borde ligga även i Rysslands intresse. Det handlar om både säkerhetspolitiska och ekonomiska aspekter.
När människor, företag, föreningsliv, forskning och andra samhällsverksamheter vävs samman i nära och ömsesidiga samarbeten minskar risken för krig och konflikter. Samtidigt stärks den ekonomiska och sociala utvecklingskraften.
Därför finns goda skäl att låta Östersjön och Barents hav förbli fredliga hav. Siktet måste ställas in på mellanfolkligt samarbete, utbyte och handel – inte ökade spänningar.
Just nu finns många mörka moln i världspolitiken. Men det borde gå att enas om en ny europeisk säkerhetsordning även i dagens skakiga värld.
Mitt under det kalla kriget mellan öst och väst kunde stormakterna enas om Helsingforsavtalet 1975. Företrädare för Europas alla länder – plus Kanada och USA – undertecknade ett avtal för att främja fred, avspänning och grundläggande mänskliga rättigheter.
De ideologiska konflikterna mellan kommunism och kapitalism lades åt sidan. Sovjets Leonid Breznjev, USA:s Gerald Ford, Västtysklands Helmut Schmidt, DDR:s Erich Honecker och andra av dåtidens tungviktare lovade varandra att respektera folkrätten, landgränserna i Europa och att lösa eventuella meningsskiljaktigheter på fredlig väg.
Dessa principer borde vara vägledande även i dagens Europa. Alla civiliserade politiker har skäl att verka för fred, stabilitet och samförstånd.
Konkret vardagligt samarbete och dialog över nationsgränserna är bättre än militär upptrappning, hot, desinformation och påverkansoperationer.
I en osäker värld behöver Sverige stärka sin nationella försvarsförmåga, liksom utveckla det militära samarbetet med Finland och andra grannländer.
Men den viktigaste försvarslinjen är – och förblir – en utrikes- och säkerhetspolitik som medverkar till fred, avspänning och dialog mellan världens länder, det vill säga det Margot Wallström ägnade sig åt i Moskva under tisdagen.