En besvärlig kritiker
Regeringens passivitet i krispolitiken har ett mycket högt pris.
Politiken spelar roll. Lars Calmfors, professor i internationell ekonomik, uppskattar skillnaden mellan en bra konjunkturpolitik och en mindre bra till mellan 30 000 och 50 000 jobb.
Foto: SÖREN ANDERSSON / SCANPIX
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
Calmfors är inte bara en respekterad ekonom. Ideologiskt står han också den borgerliga regeringen nära.
Han är t o m anhängare av den s k utbudspolitik som regeringen driver, den som med hjälp av försämrad a-kassa ska få ut fler på arbetsmarknaden (öka utbudet av arbetskraft).
Därför biter naturligtvis kritik från en sådan person särskilt hårt.
Nyligen intervjuades Lars Calmfors i Ekots Lördagsintervju om den ekonomiska politiken. Det blev en i långa stycken hård kritik av regeringens krispolitik.
Mer behöver göras och fortare skulle man kunna sammanfatta Calmfors budskap.
Läget är exceptionell och därför krävs också insatser utöver det vanliga, menar Calmfors och vill att ytterligare 10-15 miljarder kronor sätts in i finanspolitiska stimulanser. Annars riskerar lågkonjunkturen att fördjupas ytterligare och vi får en ökad arbetslöshet.
Generella stimulanser är dyrt, invänder regeringen, påpekade intervjuaren Tomas Ramberg.
Nej, förklarade Calmfors, en extra insats kostar inte mer, det handlar bara om en omfördelning i tiden. Ökad stimulans nu får kompenseras med större åtstramning när tiderna blir bättre.
Det mest bortglömda argumentet för extra insatser, menade Lars Calmfors, är just regeringens egen utbudspolitik och försämringarna i kassan.
Utbudspolitiken har förvärrat konsekvenserna för de som blir arbetslösa, konstaterade Calmfors.
"Nu står många utan tillfredställande skydd vid arbetslöshet. Då ökar kravet på att man förhindrar att folk blir arbetslösa."
Lars Calmfors kan tänka sig fler olika sorters stimulanser. I nuvarande läge förordar han en ökning av de offentliga investeringarna - om de kan komma igång i tid - och ökade statsbidrag till landsting och kommuner.
Calmfors talade också om extra utbetalningar till grupper som i hög grad kan tänkas konsumera tillskottet, t ex extra barnbidrag, studiemedel eller pensioner.
Det intressanta är att Calmfors nämner just den sortens åtgärder som oppositionen föreslagit, men som regeringen varit helt ointresserad av.
Spelar det då någon roll vilken politik som förs?
Ja, skillnaden mellan en bra konjunkturpolitik och en mindre bra uppskattar Lars Calmfors till mellan 30 000 och 50 000 jobb. Med andra ord, regeringens passivitet i krispolitiken har ett mycket högt pris.
Lars Calmfors är en besvärlig person inte bara för regeringen utan även för oppositionen. Han framför sina uppfattningar utan att snegla vare sig åt höger eller vänster.
En sådan i verklig mening fristående ekonom är ovanlig och lovvärd.
Till sist bör sägas att Tomas Ramberg - återigen - gjort en lysande intervju. Ramberg har mejslat ut en mycket effektiv intervjustil där lågmäldhet förenas med saklig skärpa.
Resultatet blir ofta högintressanta samtal.