Ledare: En knapp valseger?

Lars Israelsson är inte bara kulturchef i Gällivare kommun. Han är också en hängiven märkessamlare.
I bostaden i gamla stationshuset i Porjus har Israelsson en imponerande samling med omkring 10 000 olika märken.
Han började samla under SSU-tiden på 1960-talet. Den första knappen var ett FNL-märke, sannolikt från 1967.

Under 40 år har han byggt upp en fantastisk samling. Den rymmer allt från förenings- och företagsmärken till krav- och arrange-mangsmärken.
I år - valåret 2010 - får Israelsson tillfälle att fylla på samlingen med ytterligare några knappar.
Partierna öser ut prylar inför valet, däribland märken som ska markera den politiska tillhörigheten.

Knapparna är viktigare än vi tror. Efter valrörelsen 1998 var Göran Persson missnöjd och arg. Det socialdemokratiska partiet hade misslyckats med det mesta i sin valrörelse.
I den läsvärda boken "Rösta! Om PR, prylar och påverkan"(Stenberg-Schentz Förlag) skriver frilansjournalisten Janne Sundling:
"Vallöftena var ibland obegripliga för valarbetarna, valaffischerna tappade färg, och valrörelsen hade saknat ett obligatoriskt inslag:
- Vi hade inte ens en knapp, konstaterade Persson i den egna valanalysen inför sin partistyrelse."
Det dåliga valet 1998 går i och för sig inte bara att skylla på brist på kampanjmaterial.
Viktigare var att 1990-talskrisen hade tvingat fram nedskärningar i A-kassan och sjukförsäkringen. Det gjorde att många S-väljare inte kände igen sitt parti och i stället sökte sig till Vänsterpartiet.
Det socialdemokratiska självförtroendet var inte på topp 1998. Benägenheten att markera S-tillhörighet och bära S-knappar var inte lika stark som 1982, 1994 eller 2002.

Den här gången ser det bättre ut. Under vårens S-distriktskongress i Piteå pratade jag en stund med Sören Björding, representant för FF Profilreklam.
FF hjälper företag, men också organisationer inom arbetarrörelsen, med att stärka sin varumärken.
"Vi märker ett klart uppsving av beställningar från det socialdemokratiska partiet", berättade Björding.

Om det är ett tecken på hur det kommer att gå i valet 2010 är osäkert. Men det är ingen nackdel att fler väljer att bära S-rosen, T-shirts med Mona Sahlin eller andra röda attribut.
Det ger råg i ryggen åt valarbetarna, stärker (S)jälvförtroendet och ger en påminnelse om att det egna partiet existerar.
Men viktigast av allt förblir ändå den egna politiken och ideologin. Innehållet i den rödgröna skuggbudgeten är tusen gånger viktigare än all profilreklam.