Under sommaren läste jag sista delen av Bonniers imponerande bokverk ”Sveriges statsministrar under 100 år”.
Den handlar om Fredrik Reinfeldt (statsminister 2006-2014) och är skriven av Björn Elmbrant, författare och journalist.
Elmbrant påminner bland annat om att Reinfeldt sa att hans politik skulle vila på en extremt solid bas, ”konsensussynen bland ekonomer”.
I kapitlet om neddragningarna a-kassan visar dock att Elmbrant att den borgerliga politiken inte byggde på någon konsensussyn bland ekonomerna.
Visst, det fanns ekonomer på högerkanten som förordade en sådan politik. Men Elmbrant pekar på att det fanns minst lika många nationalekonomer som motsatte sig tesen att lägre ersättning från a-kassan skapar fler jobb.
Tysklands försämring i a-kassan 2004 hade ingen betydelse för de långtidsarbetslösa. De är lika arbetslösa nu som tidigare, menade Karl Brenner på Tyska institutet för ekonomi i Berlin.
De brittiska ekonomerna David Blanchflower och Andrew Oswald bearbetade 1994 statistik under åtta år från tolv länder.
Deras slutsats var att länder med generös a-kassa inte har färre jobb än länder som har lägre ersättningar, snarare är sambandet tvärtom.
David Howell och Miriam Rehn var två andra ekonomer som kom fram till exakt samma resultat i en rapport 2009.
Resultaten av Reinfeldts åtta år vid makten bär dessutom syn för sägen. A-kassan urholkades år efter år. Men samtidigt fortsatte arbetslösheten bara att stiga.
Det blev inte fler jobb och lägre arbetslöshet för att man stramade åt villkoren för långtidsarbetslösa och sjuka.
Det enda som skedde var att fler blev fattiga och att den sociala utslagningen ökade.
Nu har Sverige dessbättre fått en regering som tänker i nya banor.
16 juni röstade riksdagen för att höja taket i a-kassan. 7 september, om bara ett par veckor, träder förändringarna i kraft.
För första gången på tretton långa år får a-kassan ett lyft.
Det betyder den högsta dagpenningen i a-kassan höjs från 680 kronor till 910 kronor de första 100 dagarna.
Efter 100 dagar blir den högsta dagpenningen 760 kronor. Grundbeloppet i arbetslöshetsförsäkringen höjs samtidigt från 320 kronor till 365 kronor per dag.
Det är välkommet. Som statsminister Stefan Löfven (S) brukar uttrycka saken: ”Jobb skapas inte genom att tömma arbetslösas plånböcker, utan genom att fylla företagens orderböcker.”
Enkelt uttryckt: En framgångsrik jobbpolitik måste bygga på investeringar i näringspolitik, infrastruktur, utbildning – inte på sämre sociala villkor.
En anständig arbetslöshetsförsäkring måste dessutom ses som en självklar del av det moderna näringslivet. Strukturomvandlingen pågår ju oavbrutet.
Alla kan drabbas av arbetslöshet någon gång och behöva en bro (i form av a-kassa, ny yrkesutbildning eller arbetsmarknadsåtgärder) för att ta sig vidare i livet.
Samhället är inte betjänt av att den som förlorar jobbet tvingas gå till socialkontoret och söka försörjningsstöd.