Ibland går det snabbt i politiken.
4 juli 2016 skrev Lennart Weiss, kommersiell direktör hos bostadsföretaget Veidekke och S-debattör, samt tidigare bostadsministern Stefan Attefall (KD) en gemensam artikel där de efterlyste en ny social bostadspolitik.
13 februari i år kom beskedet att Socialdemokraterna tillsätter en bostadspolitisk grupp med just Lennart Weiss (!) som ordförande.
Gruppen, som innehåller experter från bygg- och bostadsbranschen, ska ta fram olika handlingsalternativ för en ny social bostadspolitik för att stärka ekonomiskt svaga grupper.
”Som bekant överläts ansvaret för bostadsfinansieringen till hushållen på 90-talet och vidare flyttade staten ansvaret för bostadsplaneringen till kommunerna. Resultatet ser vi idag i form av en alltmer tudelad och ojämlik bostadsmarknad där unga, ekonomiskt svaga, migranter, äldre med låga pensioner med flera är tydliga förlorare”, förklarar Weiss i ett inlägg på sin Facebook-sida.
Det blir ingen enkel uppgift att vända trenden. Men tillsättandet av den bostadspolitiska gruppen är ett steg i rätt riktning och visar att S tar frågan på allvar.
Det vore en välgärning om S-gruppen kan presentera åtminstone ett par ordentliga initiativ för att stärka ställningen för de kapitalsvaga grupperna på bostadsmarknaden.
Den klassiska S-linjen behövs även i det moderna samhället. En god bostad ska vara en social rättighet – inte en handelsvara. Även unga, låginkomstpensionärer och andra ekonomiskt utsatta grupper måste kunna skaffa sig en god bostad till en rimlig kostnad
Det finns, som Weiss och Attefall framhöll i sin artikel 4 juli 2016, en del goda idéer som kan bryta den nuvarande utvecklingen.
Viktigt är dessutom att Weiss och Attefall visar att det faktiskt är möjligt för socialdemokrater och alliansföreträdare att komma överens när de väl lägger partiprestigen åt sidan.
Det borde gå att forma en bred bygg- och bostadspolitisk uppgörelse mellan regeringen och alliansen – på samma sätt som partierna redan kommit överens om tunga områden som försvaret, energiförsörjningen och migrationen.
Partierna var på god väg att nå en bostadspolitisk uppgörelse sommaren 2016. Men tyvärr valde de borgerliga partierna att hoppa av samtalen i sista stund.
Den rödgröna regeringen har visserligen tagit fram en del förslag på egen hand. Det handlar till exempel om att utbilda fler byggjobbare, få fram mer byggbar mark, skynda på planprocesser, sänka flyttskatten och få ned byggkostnaderna.
Men det skadar inte om en bred riksdagsmajoritet kan enas om tagen och runt en långsiktig uppgörelse om bostadspolitiken.
Investeringar i nya bostäder är – precis som satsningar i energisystem – stora och långsiktiga kostnader.
Därför är det bra för både samhälle, enskilda individer och företag att också spelreglerna i bostadssektorn är långsiktiga och inte påverkas av eventuella regeringsskiften.
Bygg- och bostadspolitiken tjänar på ett visst mått av stabilitet och förutsägbarhet.