På tisdagen var det dags igen. Strax efter midnatt spårade ett posttåg ur nära Stuvsta i Stockholm. Följden är stora störningar i tågtrafiken.
Det är den andra stora urspårningen i Stockholmsregionen på kort tid. I november spårade ett godståg ur vid Södra station, vilket skapade kaos i trafiken under ett par veckor.
Tyvärr handlar det inte bara om olyckliga omständigheter. De ständigt återkommande problemen i tågtrafiken beror på en systematisk misskötsel av den svenska järnvägen.
Fackförbundet Seko har under flera år pekat på konsekvenserna av avregleringen av den svenska järnvägstrafiken. Den har skapat en kostnadsjakt som går ut över underhållet och servicen.
”Det blir allt färre som jobbar på spåren. De täta upphandlingarna leder till pressade priser, och då skär entreprenörerna ner på folk”, konstaterade Seko-basen Janne Rudén i ett pressmeddelande redan 3 februari 2010.
Sverige borde ha lärt av 1990-talets avregleringsfiasko i Storbritannien. Ken Loach visade i filmen ”Järnvägare” (2001) på farorna med en långt driven privatiserings- och marknadspolitik.
British Rail såldes ut och kommersialiserades. En väl fungerande samhällsverksamhet bröts sönder.
Marknadsanpassningen i Storbritannien fick förödande konsekvenser. Efter avregleringen inträffade tre allvarliga järnvägsolyckor på fyra år med sammanlagt 41 döda resenärer.
Så gick det när kortsiktiga vinstintressen sattes före säkerhet och kvalitet. Både järnvägsanställda och resenärer kom i kläm.
Efter de många olyckorna beslutade den brittiska regeringen att åternationalisera järnvägen. Marknadstänkandet gick för långt.
Nu behövs en tillnyktring även i Sverige. Marknadsanpassning, avreglering och privatisering är inte svaret på allt, som vissa politiker tycks tro.
SEKO ställer inga orimliga krav. Fackförbundet vill att Trafikverket skaffar sig större kontroll över arbetet ute i spåren genom att bland annat säkerställa att föreskrifterna för järnvägssäkerhet, elsäkerhet och arbetsmiljö tillämpas hos samtliga som utför arbete på järnvägen.
Vidare vill Seko se bättre kontroller av att underentreprenörer har rätt utbildning och förutsättningar för att upprätthålla säkerheten.
Det handlar om tryggheten för dem som jobbar längs spåren men också för alla människor som färdas på våra järnvägar varje dag.
Det ska inte behöva inträffa en stor allvarlig olycka med många döda passagerare innan regering och riksdag reagerar.