En svag länk i ett rödgrönt samarbete
Årets Almedalsomgång är över. Sist ut var vänsterpartiets ledare Lars Ohly. När han gick upp i talarstolen hade de flesta rest hem från politikerveckan. Det var en stilenlig avslutning på en motig vecka för Ohly.
Foto: Fotograf saknas!
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
Att det kommer markeringar från vänsterledaren är inte förvånande. Först gjorde Mona Sahlin och Maria Wetterstrand vid ett frukostmöte upp om FRA-lagen. Blir det regimskifte 2010 ska den nu antagna lagen rivas upp. Sedan slog de två gemensamt mot sverigedemokraterna och fann varandra i fråga om hanteringen av fastighetsskatten. Ohly lämnades utanför, inte bara för att han kom sent till Gotland eller hade dålig mobiltäckning.
Men samtalen mellan de tre oppositionspartierna ska fortsätta. Loppet är inte alls kört: det kan bli någon form av uppgörelse.
- Men Vänsterpartiet är inte intresserat av en politik där innehållet pådyvlas oss av det största partiet, säger vänsterledaren till DN.
Vad ligger då bakom Sahlins taktik? Förmodligen är det så att miljöpartiet, som då det gäller exempelvis arbetsrätten och grundlagsfrågor ligger närmare de borgerliga, måste knytas upp. Det handlar om att ge och ta, att få (mp) att trivas. Genom gemensamma utspel kan man minska risken för att (mp) gör upp med de borgerliga. I fråga om vänsterpartiet finns inte denna risk, oavsett vad Ohly nu säger om att man inte drar sig för ett extraval. Det är miljöpartiet som är den svaga länken i vänstersamarbetet och därför går Sahlin in för att förstärka just den.
I Norge samregerar arbeiderpartiet sedan hösten 2005 med Sosialistisk venstre. Det har fungerat väl. Kristin Halvorsen (sv) har en nyckelpost som finansminister och det har fungerat bra. Det norska exemplet visar att det inte alls behöver vara så dramatiskt att bredda regeringen. Sedan 1957 har (s) i Sverige inte samregerat med något annat parti och det finns onödiga låsningar i frågan. Ja, det förefaller ju som om en del socialdemokrater tror att Hilding Hagberg fortfarande är ledare för (v). En regering som består av (s), (mp) och (v) kan bli en stark och spännande lösning. Som socialdemokrat hoppas jag givetvis på plus 50 procent för (s) i valet men om det inte blir så är det rimligt att fundera över att bredda regeringen.
När socialdemokraterna regerade den senaste vändan kom delegationer från Vänsterpartiet och miljöpartiet till finansdepartementet för budgetförhandlingar. Det var många utspel och utfall, det smälldes i dörrar och hotades med regeringskris. Ändå lyckades man varje gång nå enighet. Det som nu sker inom vänsteroppositionen är ett liknande förhandlingsspel. Partierna känner på varandra, prövar lösningar och hållfasthet. För Sahlin gäller det i första hand att säkra miljöpartiet. Men i denna taktikdebatt är det är viktigt att komma ihåg att det finns mycket mer som förenar än som skiljer de tre rödgröna partierna.