Vid en gemensam presskonferens 30 augusti meddelade Socialdemokraterna, Centerpartiet, Liberalerna och Miljöpartiet att de är överens om både inriktning för och finansiering av det svenska försvaret.
Anslagen för det militära försvaret utökas stegvis med fem miljarder kr per år i en trappa under perioden 2022–2025 (utöver de tillskott som anvisades av riksdagen i december 2018) – en överenskommelse som är helt i linje med förslaget från den parlamentariska försvarsberedningen.
Det är en viktig signal i alla riktningar. Den visar att Januariavtalet fungerar och innebär stabilitet även för försvarspolitiken.
Omvärlden kan se att det finns brett stöd för att stärka den svenska försvarsförmågan, liksom långsiktighet och uthållighet i satsningarna. Sverige beräknas avsätta ungefär 1,5 procent av BNP till försvaret år 2025.
Viktigt att notera är dessutom att det redan sker massor för att stärka försvaret.
Sedan regeringsskiftet 2014 har försvarsminister Peter Hultqvist (S) bedrivit en politik som inneburit högre försvarsanslag (33 miljarder kr mer under förra försvarsinriktningsperioden), återinförd värnplikt, fler övningar, ett nytt regemente på Gotland och inköp av ett nytt luftvärnssystem. Han har gått i bräschen för värdlandsavtalet med Nato och ett fördjupat försvarssamarbete med de nordiska länderna.
Resultaten av Hultqvists politik märks nu runtom i landet.
Fler värnpliktiga rör sig på gator och torg i Boden, Arvidsjaur, Luleå och andra förbandsorter. Militära fordon syns allt oftare längs vägarna. Övningar i skog och mark har blivit vanligare.
Förutom betydelsen för försvarsförmågan är det en politik som har värdefulla effekter även för jobb och lokala företag.
Det blir fler besökare på caféer och biografer, liksom större beställningar av livsmedel, transporter och annat. När jag besökte Jokkmokk nyligen berättade campingföreståndaren om en ökad beläggning av militär personal.
Investeringarna i försvaret har, kort sagt, betydelse också för det privata näringslivet och arbetsmarknaden i sin helhet.
Försvarsmakten ska självfallet inte användas för att bedriva arbetsmarknads- och regionalpolitik.
Men det är en positiv bieffekt att den nya försvarspolitiken bidrar tillnya utbildningsplatser, jobb och ökad ekonomisk aktivitet runtom i vårt avlånga land.
Sådant medverkar även till att ge försvaret en bättre folklig förankring.
Fler människor och regioner blir engagerade i och för försvarsmakten, vilket torde spela rollför både försvarsviljan och försvarsförmågan vid eventuella kriser och konflikter.
En del borgerliga kommentatorer gnäller nu på bankskatten som ska finansiera delar av försvarssatsningen.
Men det är en kritik som samarbetspartierna kan ta lätt på. En bankskatt på fem miljarder kr ska ställas i relation till att de stora affärsbankerna går med mer än 100 miljarder kr i vinst varje år.
Med andra ord: Det finns utrymme för den finansiella sektorn att bidra med en smula mer till den gemensamma sektorn.