Den 5-6 juni blev hemvärnets 22 000 män och kvinnor utkallade till sin första beredskapsövning sedan 1975.
Runtom i landet kunde medborgarna möta hemvärnet och se en försvarsorganisation med gedigen folklig förankring.
Övningen påminner oss alla om hemvärnets betydelse. Uppgiften är att skydda och bevaka men också stötta samhället vid kris, naturkatastrofer, bränder eller delta vid eftersök av försvunna personer.
Till exempel spelar hemvärnet en viktig roll för att bekämpa de bränder som nu härjar i Västmanland.
Den stora hemvärnsövningen säger dessutom mycket om den omläggning av försvarspolitiken som skett sedan Peter Hultqvist (S) tog klivet in på Försvarsdepartementet en oktoberdag 2014.
Han har inte bara medverkat till höjda försvarsanslag och större investeringar i försvarsmateriel utan också till att stärka försvarets folkliga förankring.
Att Försvarsmakten genomför den största hemvärnsövningen på mer än fyra decennier är ett exempel. Ett annat är återinförandet av värnplikten.
I dag vill ingen borgerlig politiker tala högt om hur de röstade när riksdagen beslutade att avskaffa den allmänna värnplikten 16 juni 2009.
Men det var den dåvarande alliansregeringen och 153 riksdagsledamöter från M, C, L och KD som drev igenom beslutet. S-linjen om bibehållen värnplikt förlorade med röstsiffrorna 153-150.
I och med Hultqvists tillträde 2014 inleddes dock arbetet för att återaktivera värnplikten.
Annika Nordengren Christensen fick i uppdrag att snabbutreda personalförsörjningen till det svenska försvaret. I september 2016 överlämnade hon sitt förslag till Hultqvist: Återinför värnplikten som ett komplement till det frivilliga yrkesförsvaret.
2 mars 2017 omvandlades hennes rekommendation till regeringsbeslut.
Regeringen beslutade att totalförsvarspliktiga kvinnor och män ska vara skyldiga att genomgå mönstring och fullgöra grundutbildning med värnplikt.
Försvarsmakten gavs i uppdrag att planera för att minst 4 000 personer per år ska genomföra grundutbildning med värnplikt under 2018 och 2019.
Nu omsätts den politiska beställningen i praktiken.
Unga män och kvinnor från hela landet rycker in för att göra rekryten på pansarbataljonen vid I19 i Boden, jägarbataljonen i Arvidsjaur, Ing2 i Eksjö eller något annat regemente i vårt avlånga land.
Ytterst handlar det om att stärka försvarsförmågan. Men i detta finns också demokratiska och sociala dimensioner med stor betydelse.
Fler människor – med olika bakgrund och skilda kompetenser – blir en del av försvaret. Arbetarbarn från Kiruna och överklassungar från Lidingö bor i samma kaserner, får samma militära grundutbildning och lär sig att samverka för att lösa uppgifter.
Jag vill gärna tro att sådana gemensamma erfarenheter bidrar till att skapa ett bättre och mer sammanhållet Sverige.