Valet 2014 innebar inte bara maktskifte i riket. Det innebar också att Stockholm fick ett rödgrönrosa styre (S, V, MP och FI).
Samarbetspartierna lyckades överta makten i en stad som länge framstått som en ointaglig blå bastion.
Enligt DN/Ipsos färska Stockholmsmätning står de rödgrönrosa även starka ett år senare.
Det rödgrönrosa styret har fortsatt majoritet – 50,2 procent, enligt mätningen. Samtidigt backar allianspartierna till 41,3 procent.
I en kommentar i DN säger Ipsos analyschef David Ahlin:
”Stockholmarna är lite rödare och lite radikalare, och liknar väljarna i andra europeiska storstäder, som ofta är lite rödare till partifärgen.”
Man ska i och för sig akta sig för att dra några tvärsäkra slutsatser av enstaka opinionsmätningar. Alla opinionsmätningar ska alltid tas med en stor nypa salt.
Men den aktuella mätningen tyder på att maktskiftet i Stockholm 2014 inte var någon tillfällighet.
Trots att finansborgarrådet Karin Wanngård (S) och hennes kamrater har haft att hantera ett antal besvärliga frågor (Förbifart Stockholm, Bromma flygplats och Slussen) så behåller de greppet.
Men det är egentligen ingen konstig utveckling. Socialdemokratin står för en idé som fungerar i både stad och land. Stockholmare är ju som folk är mest.
De vill ha jobb till skälig lön. De vill kunna välja mellan hyresrätt, bostadsrätt och egnahem till rimliga kostnader. De vill ha fungerande skolor för sina barn och äldreomsorg för gamlingarna.
De vill att kollektivtrafiken funkar. De vill känna trygghet när de går hem från bion på kvällen. När de blir sjuka vill de ha en god sjukvård.
Efter ett antal år med borgerligt styre har stockholmarna även insett att blå lågskattepolitik och privatiseringar inte är svaret på alla dessa utmaningar.
Det är hoppingivande för S. Det klassiska socialdemokratiska riktmärket – ett välfärdssamhälle för alla – tycks fungera i hela vårt avlånga land.
Om socialdemokratin håller fast vid den kursen finns det även förutsättningar att fortsätta vinna val såväl i Stockholm och Göteborg som Luleå och Kiruna.
Partiet behöver inte ge sig ut på några nya ideologiska äventyrligheter. Det räcker med att sköta de klassiska uppdragen.
1. Arbeta för utveckla näringslivet och bredda arbetsmarknaden så att den lokala ekonomin växer.
2. Fördela resurserna så rättvist som möjligt och investera i skolor, äldreboenden, fritid, kultur och annan samhällsnyttig verksamhet.
Socialdemokratiska kommunalråd som sköter dessa fundamentala politiska uppgifter brukar vanligtvis bli framgångsrika.