Sverige lever inte under en ostkupa. Vi är en del av den globala ekonomin. Om det, som nu, är ekonomisk oro i USA och eurozonen så påverkas även svenska jobb och företag.
Därför är det bra att fler svenska politiker börjar tala i termer av pragmatism och samarbete.
Det gäller att visa för världens skakiga finansmarknader att Sverige har en ekonomisk politik som hänger ihop och som har brett politiskt stöd. I annat fall riskerar läget att bli än värre för arbetslösa, hårt skuldsatta barnfamiljer och andra med små ekonomiska marginaler.
Under de senaste dagarna har det kommit flera signaler om behovet av samarbete. Vi verkar ha ett nytt tonläge i den politiska debatten.
I en TT-intervju i fredags var näringsminister Maud Olofsson (C) beredd att skjuta vissa skattesänkningslöften på framtiden - däribland det femte jobbskatteavdraget.
Tommy Waidelich, Socialdemokraternas ekonomisk-politisk talesman, talar samtidigt om vikten av breda politiska lösningar.
Redan 23 juli sa Waidelich att han "gärna ser ett blocköverskridande beslut för att dämpa effekterna av ett prisfall på bostadsmarknaden."
Det visar att det finns både regerings- och oppositionspolitiker som är beredda att komma överens och kompromissa.
Maud Olofssons uttalande är förhoppningsvis ett tecken på att hela regeringen Reinfeldt börjar komma till insikt om att den är en minoritetsregering.
Valresultatet 2010 gav nämligen inget entydigt utslag. De fyra regeringspartierna fick tillsammans bara 163 mandat.
Det betyder att det fattas 12 mandat till en riksdagsmajoritet. Därför gäller det att regeringen ser till att skaffa sig stöd även från andra i riksdagen.
Det kräver ödmjukhet och flexibilitet hos de borgerliga statsråden, ett givande och tagande, liksom stor kompromiss- och samarbetsförmåga.
Arrogans från den borgerliga regeringen kommer inte att underlätta en krishantering.
Det går inte längre att se riksdagen som ett transportkompani.
Det är emellertid viktigt att säga även följande: Om oppositionen ska göra upp med regeringen kan det aldrig bli ett villkorslöst samarbete.
En uppgörelse måste ha ett vettigt innehåll. De överskott som sparats i de offentliga ladorna måste användas för att möta nedgången.
Det handlar om bland annat investeringar i järnvägar (exempelvis första etappen av Norrbotniabanan), trafiksäkerhet, bostäder och den sociala sektorn.
Sådana satsningar skapar jobb och upprätthåller efterfrågan i ekonomin på kort sikt, men bygger även Sverige starkare på längre sikt.
Sverige har bättre förutsättningar än de flesta andra länder för att möta en internationell finanskris.
De offentliga finanserna är starkare än för femton år sedan samtidigt som det finns ett finanspolitiskt regelverk som gör det svårare att fördärva dem. Men det gäller även att använda dessa starka offentliga finanser på rätt sätt.
Anders Borg snackade för några år sedan om att Sverige sparat "krut i ladorna".
Men resurserna gör ingen nytta i ladorna, de måste ut i det svenska åkerlandskapet.