”Vi måste driva opinion istället för att bara ständigt undersöka opinion.” Det rådet gav Ingvar Carlsson till sina partikamrater när han avgick som S-ordförande 1996.
Det ligger mycket i det. Det socialdemokratiska partiet satsar stora resurser på opinionsmätningar för att få en bild av vad människor tycker om skatter, välfärd, kriminalvård och andra frågor.
Men det finns en fara med alla dessa mätningar. Det är lätt att bli opinionens fånge.
Politik handlar också om att våga stå för sina idéer, även om det blåser motvind.
Till exempel kan man fråga sig hur det hade blivit med 1950-talets ATP-reform eller 1960-talets utbyggnad av välfärden, om Tage Erlander inte hade hållit fast vid sin uppfattning.
Från början var ATP ingen självklar socialdemokratisk stridsfråga. Även 1950-talets partistrateger mätte opinion.
Enkäterna visade att en majoritet av partimedlemmarna föredrog en förstärkt folkpension. Men partiledningen trodde på ATP och tog strid, internt och externt.
På samma sätt var det med omsen (nutidens moms) som dåvarande finansministern Gunnar Sträng ville införa för att finansiera 1960-talets utbyggnad av den offentliga sektorn.
Många var missnöjda. LO-basen Arne Geijer menade att omsen försämrade reallönerna för LO-medlemmarna. Men Sträng fortsatte att argumentera för omsen, trots motståndet.
Den typen av rakryggat agerande är en av förklaringarna till att socialdemokratin var regeringsbärande under en stor del av 1900-talet.
Socialdemokratin tog ansvar även för svårsmälta beslut. Till exempel var det få som applåderade budgetsaneringen 1995-1998, men i dag medger de flesta att den behövdes för att få landet på fötter.
Givetvis betyder det inte att politikerna ska vara okänsliga för opinionstryck. Men partier som bara följer aktuella opinionstrender blir bara vindflöjlar – inga ledargestalter för samhällsutvecklingen.
I det perspektivet bör man även se dagens debatt om fler pappamånader och en kvoterad föräldraförsäkring.
Sedan 1970-talet har det genomförts ”Pappa-kom-hem”-kampanjer och talats om vikten av ökad jämställdhet i familjelivet.
Men fortfarande har Sverige ett långtifrån jämställt uttag av föräldrapenningen. Under 2012 tog papporna bara ut 24,8 procent av alla föräldrapenningdagar som betalades ut.
Därför räcker det inte med välvilliga kampanjer och vädjanden. Det krävs örändringar i regelverket som stärker jämställdheten.
Vårens S-kongress tog beslut om att verka för en en tredelad föräldraförsäkring (en tredjedel till mannen, en tredjedel till kvinnan och en tredjedel som familjen fördelar tillsammans).
Om det blir ett regeringsskifte 2014 måste det bli en prioriterad reform för en ny regering. Stefan Löfven får inte huka i buskarna.
Socialdemokraterna måste ta fajten för en mer jämställd familjepolitik.